Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
har fått vett eller karl i sitt liv, sade hon raskt.
Tala inte hon om gröna torvan utan gift se hon,
nog ska jag steka steken på hennes bröllop, om jag
ska råka ut för nåt engång till.
— Kära Martina, hon glömmer ju att vi ska
flytta, sade fröken Lena avvärjande och fick tårarna
i ögonen, bara hon tänkte därpå. Men i detsamma
blygdes hon över att sörja stället nästan mera än
fadern.
— Det är la inte så tvärsäkert, dristade sig
Martina att antyda, nu sedan pigorna försvunnit, och
hon var ensam med fröken. Di sär att pastorn ska
bli kallad till fjärde, äss han inte skulle få
förslaget, hm.
Hon är inte så späd längre, och di sär att hon
ska vara lite med di nye, men se herrskap är hon,
tänkte Martina inom sig, och det kunde väl passa
en fattig bondpräst, som bara har skulder, att få
fröken Mossbäck och bara sitta kvar här och kalla
det för sitt allt här finns, som inte är så lite.
— Fröken kan väl sä me i förtroende, hur det
står te, så att jag kan få veta, om jag ska arbeta
för att sätta till honom, viskade hon förtroligt.
Fröken rynkade ögonbrynen. — Mor lät hälsa
och fråga om Martina ville gå upp och ta besked
om vad hon ska göra med grisen, sade hon kort och
försvann i detsamma.
Säkert är där nåt mellan di, tänkte Martina.
Ond kunde hon inte bli, så hörk och lycklig som
hon kände sig mittuppe i dessa märkliga händelser.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
