Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INOM NATT OCH ÅR
han kunde ju inte hjälpa, sade han, att Ida i
Nygård inte fått brev, sedan det allra första i höstas.
Nej, det var omöjligt att han kunde minnas fel i
detta, snälla Lydia lilla, för Ida hade ändå varit
nere och frågat, så han visste, att det var så
efterlängtat. Om hon skrev och vad adress hon hade
på kuvertet? Ja, se det var då omöjligt, att han
kunde veta, för hon hade inte skrivit sen ve jul,
och det hade han inte lagt på sinnet, vad som stod
på det brevet. Men han skulle så gärna koka kaffe
till handelsmans frun, äss hon ville hålla till godo.
— Är det jag, som bjuder här i huset, ella är
det du? sade Lydia förargad. Sedan den dagen, då
hon förstod att mannen yppat hemligheten om de
två barnsängskvinnorna för Frånse, levde den
stackars Liljelund under ett formligt
skräckregemente. Hon trodde honom inte heller nu, men ville
inte låtsa om för Hanna, att hon inte hade honom
fullkomligt i sin hand.
— Om du har ljugit för mig nu, så har du ätit
din sista beta bröd i mitt hus, sade barnmorskan,
när Hanna gått.
— Jag har inte ljugit, svarade Liljelund fogligt,
men äss du nekar me maten, så skaffar jag me väl
födan själv.
— Jag tror dig inte, Liljelund, upprepade hon,
du har blett så farlit stursk. Du måtte ha fått nån
annan, som vill försörja de. Men lita du te me, för
det är nog säkrast efter du har me på ditt
prästbetyg, och sä rentut, om inte Magnus i Nygård
ändå har skrevet sin adress till Ida.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
