Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INOM NATT OCH ÅR
då hon liksom fick klart för sig, att det inte lönade
att bjuda till med allri så mycken klokhet för att
undgå olyckan. Förut hade hon under alla åren i
Mellangärden handlat som en såningsman, som sår
sin sådd utefter ett rättesnöre, varje dag hade varit
ett frö, som fortsatte den raka linjen. Nu slängde
hon ut dagarna hur som helst att ligga där de föllo
och frågade inte efter vad det var för frön hon
sådde. Hennes bruna ögon vakade icke mera över
allt, hon lade bort att lyssna, ge akt, hon sade vad
som kom för henne och talade icke mera i något
hemligt syftes tjänst, hon teg, där hon borde gripit
in, hon stötte folk, där hon bort söka att vinna dem,
hon gick icke mera med kvasten i Fransa spår.
Men det märkte han inte.
Ida hade totalt försvunnit från gården och
därmed också ur Hannas sinne, där hon förut varit
till en sådan plåga. Hanna hade inte brytt sig om
att ta reda på, om Frånse brukade gå till
skomakarns, gjorde han det, var det åtminstone i
största hemlighet, och hon frågade inte efter vilket.
Hon visste med sig att hon levde under en
avkunnad dom, visste det lika säkert, som att all
hennes handel och vandel under alla åren hittills
varit fåfäng och onyttig. Men det ena oroade henne
lika litet som det andra. Hemligheten med hennes
lugn liksom med så många andra människors, som
förefaller en betraktare så gåtfullt, var att hon inte
tänkte någonting, levde för dagen som ett djur. Och
som djur betraktade hade hon och hennes ungar
det bra och saknade intet.
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
