Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 3. Luten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
yttringar av kärleksdrift, som inte tyglats in under
nattens välde. Jag vill inte ta töcken skamlöshet i
min mun, som I bedriver, du och Ida, mitt för ögona
på folk.
Nu började Frånse vakna opp.
— Du prata och ljuer, du har inget sitt, sade han
förargad. Men du har la dina misstankar, och så
vill du skrämma me.
— Ljuger jag att vi var på kalas i Skrivargårn
i går? Ljuger jag att Ida ga se hem för å si te
barnen? Ljuger jag, att du försvann i samma tid?
Ljuger jag att I sto tehopa ute i Johan Agustas
farsta? I va allt heta på at, när I kunde hålla ut i
så kall farsta, så I var.
Första tiden efter branden, när Ida blev boende
därnere i Mellangärden för att vårda flickan, hade
Hanna tyckt, att Ida hade bra ofta ärende till
telefon, och hon förstod ibland, att där inte talades
med doktorn, bara med Frånse. Men när flickan
blev kry, hade Ida intet ärende vidare till
bodkammaren och syntes där heller inte. Hon kom aldrig
upp, utan att Hanna enkom bjöd henne, jo, när
man hade stök förrätta, kunde hon titta in åt köket
och fråga så beskedligt, om det var nåt hon kunde
hjälpa till med. Ibland bjöd hon ner Hanna på
kaffe, men det upphörde, då hon alltid fick nej.
Nu efteråt förstod Hanna, att det var i skydd
av hennes eget dåliga samvete, som de trygga kunnat
bedriva sin skamlöshet nere i stugan, och hon
började till och med undra om de där kaffebjudningarna
voro tillställda på Frånses tillskyndan för att få
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
