Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
— Ät nu bra, sade Hanna och bredde samtidigt
matsäckssmörgåsar åt honom, medan Ida stod där,
som om alltsammans inte angick henne. Strax därpå
kom även Frånse in, gäspande.
— Nå, Magnus, när kommer du igen? frågade
han med sin allra hjärtligaste ton och slog honom
på axeln.
— När jag har tjänat nog.
— Och hur mycket räknar du för nog?
— Det ska vara allra minst sexhundra duller och
reserna betalda.
— Och när tror du det blir?
— Det kan du räkna ut lika bra som jag, som
vet vad en tjänar.
— Ska du arbeta på söndan med ? frågade Frånse
med ett skratt.
— Ja, då ska jag vara dubbelt så flitig.
— Det var mig en attan. Då är det bäst, Ida,
att du snart börjar å hålla skurat och färdigt att
ta emot.
Det blev tyst en stund. Alla räknade på de
sexhundra dollerna, var och en tyst för sig.
Hanna gick ut för att se efter skjutsen, sände
barnen bortåt bron för att titta efter den. Hon
tyckte, att denna avfärd var nånting i samma väg
som Fritiofs, han med hjälmen, som låg däruppe
inbunden i rött band på bordet i bästa rummet, för
han gav sig också bort från en nerbränd gård.
Bara han väl vore sin väg, så en slapp si hans
ansikte. Nu kom skjutsen. Avskedstagandet: tack
för det som har vatt, lycka till, välkommen hem
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
