Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
jag skaffar de borgen? frågade Anders Petter som
ett sista försök att mota det som komma skulle.
Men han var fullt beredd på att få nej. Han såg att
Magnus förälskat sig i sin felaktiga uträkning och
ville bort.
— Tackar för tebåt, ordförarn, men det ska jag
inte anta. Jag kan inte reda opp flera lån än di jag
har på gården redan, sade Magnus, obeveklig. Men
fäll ett gott ord för mig hos nämndeman i Appelryd,
så att di inte trakasserar Ida, mens jag är borta.
— Fru Liljelund var ju hos mor Fia i det sista,
var det svårt ?
— Anej, hon somnade in.
— Var de länge, att hon inte visste till sig?
— Sista dygnet, mor Emma.
— Men hon fick ju ändå tala med pastorn eller
hur?
— Ä, att inte mor Emma hört om den saken
förut? Mor Emma som är närmsta granne?
frågade barnmorskan lite beskt.
— Di sär så mycke.
— Di döende di hör mer än folk tror, det är min
tro. Jag tänker hon visste nog, att pastorn sjöng
och läste, och jag tänker, det lindra övergången.
— En får väl inte släta över för mycke ändå,
fru Liljelund, sade mor Emma med värdighet, och
det dök upp för henne ett gammalt rykte, att
barnmorskan skulle vara lite med de nye, som snodde
sig i fråga om helvetet.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
