Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
Magnus rynkade ögonbryn slätades ut, när han
märkte, att det var Anders Petter, som tilltalat
honom.
— När det är oturligt, så är det,
kommunalord-förarn. Men det är väl någon mening med detta
med, får en tänka.
— Jag tycker på att det ser ut som om det vore
nåt mera, som tryckte de i dag?
— Ja, nämndeman i Appelryd, han sitter i
hybe-teksbankens styrelse, och han kom och sa, att nu
sen gården brunnit, så måste di sä opp den sista
inteckningen jag tog, när jag skulle cementera
la-gårn. Jag hade tänkt å sälja skog till att bygga hus
för, men nu går det till att betala inteckningen. Och
sen så kanske di sär upp den inteckningen, som är
därnäst, därför att jag säljer skogen!
— Nå, hur tänker du nu bära de te? Ja trodde
inte du hade intecknat hela gården.
— Det var inte ett öre i kontanter efter far och
mor, sade Magnus lite häftigt och rodnade. Och
jag behövde ju pengar till att rusta upp varjehanda.
Kommunalordföram har inte vatt opp te vårt, sen
jag fe styret, men annars så skulle han nog se, att
jag lagt ner mycke pengar bå i jorden och lagårn.
Nog skulle jag ha redat mig gott, om inte det härå
hade kommit. Men folk ska se att jag ska göra rätt
för me. Jag tänker ge me av till Amerika på ett par
år, sade han och beslöt det i samma ögonblick som
han sade det, en lär tjäna ihop stora pengar inne i
skogarna nu och vid silvergruvema. Och det blir
Wägner, Åsa-Hanna.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
