Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
för, om det nu var Magnus i Nygård eller något
annat. Men en dag upptäckte han, att människan
höll på att bli grubblande, och då fick han lov att
ta hand om henne och böta henne.
— Laga så, att jag har en skjorta att gå till
skrift i om sönda, hade han sagt en dag i veckan
omkring Sigfridsmässan. Hon hade inte svarat då,
för pigan var inne, men på kvällen kröp det fram
att hon inte torde gå till skrift.
— Hur kan det vetta, att du inte tör, när jag tör,
frågade han förvånad.
— Jag vet inte hur du kan töra, svarade hon
snyftande, men det vet jag då, att det vore synd
på Kristi lekamen och blod, om jag skulle ta
nattvarden.
— Varför det då?
— Jag tör inte sägat, men du vet väl själv bäst.
Nej, såna dumheter fick han lov att ta ur henne.
— Jag tror du är stollig rent, Hanna, sade han,
en får ju lov att gå till skrift alltemellan vet jag,
ella skulle folk tala på det och undra förstås. Men
går man till skrift lika ofta som andra, då har ju
ingen att säga något. Vad bråkar du då för.
— Jag tycker det är hädelse, viskade hon.
— Hör nu, vad jag säger, sade Frånse
eftertryckligt men lågt för pigans skull, du behöver inte
vara rädd, han sänkte rösten ytterligare, för det
finns ingen att vara rädd för. Jag ska säga dig en
sak, som jag inte brukar lära ut, för det angår inte
de flesta, att det finns inte nån Gud. Har allri
funnits heller. Det är bara sånt som präster och
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
