Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
spegel alltsen olycksdagen med mor, och inte var
hon ordentligt upplärd i sysslorna. Just i dag, såg
hon ovanligt lugn och vettig ut, och en tanke skar
igenom fadern: kanske ändå! Det hade ju varit
hans sorg och grämelse, att inte Lina kunde bli
gift med en av Åsapojkarna, som så kunnat ta över
sin morfars gård. Kanske ändå! Hur gärna byggde
han inte då stugan åt sig och Mia, och läte de unga
ta vid, han var trött, han hade stritt och stretat med
stenarna i jorden i hela sitt liv, på det att den, som
kom efter honom, skulle få släta åkrar.
Men Hannas ja på prästens fråga trängde nu
igenom hans omsorger och tankar; han vände
blicken mot henne. Hon var som ett Sarons
blomster, i sin vita slöja och myrtenkrona, ansiktet
stack upp ur det vita kråset på halskragen som en
liten liljeknopp. Anders Petter, som sett mycket i
sin dar, han sökte tyda hennes anletes skrift, vad
hade hänt, sedan hon for ner till byn med sin blå
och röda kista? Så mycket visste han — allting
spörjs — att brudgummen hållit bröllop på egen
hand häruppe sen dess, och han kunde nästan tänka
sig, att hon borde vara krossad av hans väldiga
lusta som korn mellan kvarnstenarna. Frans hade
strukit omkring ogift till trettiosju års ålder och var
alltså känd. Men om därav kunde förklaras en viss
bruten viljelöshet, likt en hunds som lärt känna sin
herre, så fanns det dock något annat att läsa i
hennes ögon, i hennes spända min, en annan
vetskap, men vilken?
Per Adamsons sinnesstämning var inte svår att
7. — Wagner, Åsa-Hanna.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
