Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
slåttern, och därför spåddes rikligen ofärd, fast man
hoppades det bästa.
Men den, som inte var ängslig, det var Efraim.
Han hade tagit sig en liten gök, och kanske en
halvkopp med, i sällskap med brudgummen, som
kommit tidigt, medförande sprit och cigarrer. När
skjutsarna körde fram, stod han på trappan och
sprang fram och tog emot förningakorgar och
bunkar: Stigen in, våren så goda, sade han, så grant
väder! Ja denna gången är det annat roligt att hålla
bröllop än för äldsta flickan!
Anders Petter kom verkligen resande och bredvid
sig på framsätet hade han pastorskan Simelius från
Appelryds annexförsamling. Döttrarna sutto med
pojken emellan sig inklämda på baksätet. Vid
avtagsvägen till komministergården hade fru Simelius,
den arma människan, stått och tiggt skjuts. Pastorn
hade inte råd att kosta på häst själv, men lika litet
hade han råd att avstå från detta kalas. Därför hade
han själv gett sig av tidigt och tillsagt hustrun att
ställa sig i god tid vid vägen och följa med
kom-munalordförarns eller nån annan.
Men rätt vad det var körde prostaskjutsen upp
på bröllopsgården, och där satt Simelius bredvid
prosten och körde. Man undrade ju smått hur det
hängde ihop, men nästa skjuts kunde ge besked om
vad som hänt.
Prostens hade hunnit upp Simelius, som kom
gående barfota med stövlarna i handen. De där
stövlarna, det visste alla, voro en gammal
tvistefråga mellan komministern och hans ämbetschef,
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
