Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
djupt som stod till. Till slut frågade han, om Hanna
ville tro honom, ifall han svure på bibeln sin oskuld
i Stinas död. — Jo, nog ville hon det, men att man
kunde bry sig så mycket om hennes mening just.
— Varför? Därför att han satte mest värde på
henne av alla han träffat, därför att han tyckte hon
var den vackraste flicka han sett, därför att han
ville giftas med henne, och det i rappet.
Hon hade stirrat på honom, alltför häpen att få
fram ett ord.
— Mig?
— Ja, var hon kanske förlovad med någon
annan ?
— Nej, ingalunda, men–-
— Ja, men då fanns ju inga hinder! Det kunde
vara ett sätt att visa att man trodde på en ärlig karl,
som folk misstänkte och viskade om bakom ryggen.
Seså, nu lägger jag fingrarna på bibeln, och nu svär
jag–-
Hon tänkte på Magnus om det månne var sant.
att han ville studera och var för fin för en simpel
och fattig bondflicka? Ja, tänkte hon, han vårar
inte mig, annars hade han väl nånstins sagt ett ord
om å giftas. Dum har jag varit, som bara gått och
trott att det skulle bli så, vet jag vem han vill ha
och vad han tänker!
— Nå, Hanna, tror hon mig nu?
— Ja-
— Säg: ja. Frans.
— Ja, Frans.
Och Frans talade och övertalade, reste och kom
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
