Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HAN NA
som hans sinne för rättvisa och tillbörlighet. Han
hade intet sinne för det gudomliga i den kristna
förlåtelsen.
Prostinnan gissade sig ungefär till hans känslor,
och hon avrådde prosten på det livligaste från att
pressa honom en sista gång före konfirmationen.
Hur ska han kunna förlåta henne, som ingenting
prövat och ingenting vet om livet och om det inom
honom själv, som hör ihop med modern. Låt honom
få glömma, det är hans rätt, han är ju bara ett
barn.
Han kunde nu åter tala med Hanna, och de
undrade tillsammans om Kristi lekamen och blod
kanske skulle medföra på något underbart vis, att
han kunde förlåta. I det högtidliga ögonblicket
tänkte Hanna bara på Magnus och alls inte på sig
själv. Hon kastade en snabb och lite skrämd blick
bortåt honom och deras ögon möttes. Han skakade
omärkligt på huvudet.
Men fastän Magnus så småningom blev sig hk,
och hela äventyret började falla i glömska, så var
modern ofta i hans tankar. Prostinnan talade någon
gång med honom om henne.
— Är du lika oförsonlig? frågade hon honom
engång. Ett småleende lyste upp hans kloka
pojkansikte. — Minsann, sade han, och tänkte hårt efter,
tror jag inte, att jag har förlåtit henne, stackarn.
— När skedde det? Ja, det kunde han inte säga
nu genast. Men för Hanna förklarade han, att han
trodde, att det måtte ha varit på adventsöndagen,
när han var med i kören och sjöng Hosianna. Ty
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
