Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Det tomma korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TOMMA KORSET
sig själv. Till det måste anden sänka sig över
hjärtat, alldeles som när vinet och brödet
förvandlas till Kristi lekamen och blod, genom ett outsägligt
under.
— Det kommer åt mig ibland, bekände hon
viskande, som om Han inte hängde där. Som om
det vore bara trä, bara trä alltihop.
Det blev så tyst en stund, att Hanna måste kika
fram för att se vad som hänt. Det var visst något
förfärligt, som mor hade sagt. Hon tyckte, att det
var lika tyst, som när ormtämjaren stöp till marken
och var död.
Men prosten endast samlade sig till att bruka sitt
sista och kraftigaste medel att trösta.
— Och jag kan ändå inte skylla på att jag inte
fått lära sanningen, som haft en sådan lärare som
prosten, sade den förtvivlade kvinnorösten, aldrig
har det väl funnits en så stor syndare som jag.
Men prosten svarade mycket milt: — Även jag
har tvivlat, mor Katrina, trots allt vad jag fått lära.
Eller kanske hade jag lärt för mycket. Jag har gått
igenom svåra strider, men Gud förlät mig till sist
och gav mig en visshet, som ingen makt i himmel
eller helvete kan frånrycka mig. Jag kunde hellre
tvivla på denna min högra hand än på Guds tillvaro
och Jesu frälsargärning.
Prostinnan stod på förstugustenen och ringde
med matklockan. Hon anade ungefär vad som
försiggick nere i trädgården, och hon hade en liten
rynka mellan ögonbrynen. Hon visste, att Elias tog
sig så när av församlingsbornas själanöd, det rörde
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
