Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Det tomma korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TOMMA KORSET
känna efter, om krusbären voro mogna i
trädgården.
— Följ med, mor Katrina, så får vi språkas vid,
sade han.
Och ute bland krusbärsgångarna i den tysta
gamla trädgården blev det en fullständig bikt.
Själavåndan sprängde alla skalen kring mor Katrinas
hjärta, och där låg det blott och bart. Hon berättade
om sin andliga torka, sin oro, hon bekände att hon
förtörnats på Gud och tvivlat på hans löften. Hon
hade inte svårt att uttrycka sig, ty hon rörde sig
med vändningar från Luther, Scriver och Arndt
och från bibeln.
— Tror prosten att kraften när den vikit från
bönen och ordet, någonsin kan vända tillbaka mer?
Hela hennes ansikte var upprivet och ögonen fulla
av ångest, men hon såg ner i buskarna och tog
mekaniskt bär efter bär.
Prosten lyssnade först tigande, sen försökte han
att trösta henne: många rätta kristna hade erfarit
detsamma. Om hon blott hade tålamod, så skulle
i tidens fullbordan hugsvalelsen följa på smärtan.
Bakom en stor buske satt Hanna hopkrupen,
osedd av de äldre. Johan hade övergivit henne, och
hon hade på egen hand tagit sig ner till stickelhåren.
Hon vågade nu inte röra sig för att inte bli
upptäckt, ty så mycket begrep hon, att hon skulle få
bannor om det kom fram, att hon lyssnat till det,
som inte var för hennes öron. Hon behövde ej heller
röra sig för bärens skull, ty här under buskarna
fanns det gott om dem, fast de voro hårda och sura.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
