Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, ty att arbeta och arbeta hårdt med en knorrande mage,
det är långt ifrån behagligt. Vi kände oss också till den
grad utmattade, att vi till sist beslöto oss för att gå till
kaptenen och bedja honom att äfven få litet till frukost.
Jag blef utsedd att föra vår gemensamma talan. Detta
var dock en ganska tvifvelaktig ära, ty jag visste nog, att
ifall något vidare bråk blefve följden af våra fordringar, jag
sannolikt skulle bli den mest lidande. Detta fick jag ock
snart nogsamt erfara. Innan vi dock gingo vidare, läste vi
spislista eller kanske rättare svältlista om och om igen. Tre
dagar ärter och fläsk eller bönor och kött och de fyra andra
dagarna salt kött och någon slags saltsoppa, dessutom hvarje
vecka x/2 skålpund smör, 7 skålpund bröd, några ort te
samt 4 lod kaffe och 7 lod cikoria. Cikorian, den var då
åtminstone tillräckligt tilltagen.
Se där tysk spisordning. Hade blott maten varit tillagad
på hyggligt vis, hade det väl gått an, men att få torra, nästan
stenhårda bönor och soppa, gröt eller hvad det nu skall
kallas af ris och vatten, det kan man ju knappt en gång kalla
mat. Och det var ändå dessa rätter, som utgjorde vår
hufvudsakliga föda.
En sak som förvånade oss var dock, att vi fingo ett helt
skålpund smör i veckan, och vi frågade därför kocken, om
vi ej fingo mindre kött i stället. Han svarade helt fräckt,
att vi fingo våra fulla ransoner och att vi dessutom hade
ett halft skålpund smör på köpet. Vi tviflade dock därpå
och beslöto ändtligen att gå till kapten.
Kocken hade emellertid underrättat kaptenen om våra
spörsmål, och jag blef kallad akterut.
Jag hade knappt hunnit inom dörren, förrän kapten
häftigt frågade, hvarför vi ej voro nöjda med maten och
hvarför vi sagt, att han undanhållit oss proviant. Detta yttrade
han på tyska, men jag bad få »resonera» på engelska. Jag
förklarade nu hvad vi ville. Vår enda begäran var att få
våra ransoner så delade att vi också kunde få litet frukost.
Kaptenen rasade.
— Ni skall få edra ransoner, edra hungriga stackare, sade
han till sist, ni skall få edra ärter, ni skall få er gröt. Gå
nu och säg dina vänner, svenskarna, att ni skall få hvad ni
vill, men våga ej ännu en gång komma och säga, att ni äro
hungriga.
Då middagen kom, fick den tyska besättningen skaffa på
annat håll. Då smör utdelades, fingo tyskarna som vanligt ett
skålpund, men vi blott ett halft. Dagen därpå var det
söndag, och jag åt då första gången i mitt lif »söndagsärter».
På måndagen hade vi »Griitze», korngryn och vatten. Nu
tänkte väl kapten, att han riktigt gjort oss hungriga och på
samma gång medgörliga och frågade på hyggligt vis mig,
— 629 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
