Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick nu af honom en del goda anvisningar. Bland dem han
särskildt lade mig på minnet var det, att pojkar alltid skola
jumpa högst upp och längst ut på rårna. De äldre skulle
vara inne vid masten eller på midten af rårna, där det
egentliga arbetet försiggick.
Men ingen regel utan undantag. Vinden friskade
ytterligare i, och innnan vi fingo »törna in», kom order att refva
märsseglen. Bägge vakterna voro nu på däck, och jag fick
befallning att gå upp på förmasten.
Jag raskade på och befann mig snart ute på lovarts nock.
Ett par sekunder härefter röt styrman till mig:
— Hva i helvete ska en sån där pojke ute på nocken att
göra! Hva begriper du dig på att sätta in en stickbult eller
refva ett märssegel. Kvickt in med dig, så att Johansson
kan komma ditut!
Nu började ett styft arbete. Vi fingo hugga i för
brinnande lifvet. Vår vakt ville också visa, att den var minst
lika duktig som den andra vakten, vi ville därför ha vårt
segel klart före dem, ty förmärs är ju något mindre än
stor-märs. Vi lyckades äfven, men de andra voro nästan klara
de också, och vi kastade oss så godt som handlöst i däck
för att komma först.
Fartyget arbetade nu hårdt. Den ena sjön slog öfver
efter den andra, och jag började känna en ytterst obehaglig
känsla i magen, och kallsvetten bröt ut i pärlor på pannan.
Det var därför med särskild glädje, jag hörde styrmannens:
styrbordsvakt kan gå till kojs!
Min första vakt var till ända. Jag sträckte ut mig på rygg.
Tröttheten tog öfverhand och jag somnade in på fläcken.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
