Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef vo helt ombytta; de utkastade voro i arbete, men de som
en gång hade stulit deras arbete, voro nu arbetslösa». Och
var det då sant, att arbetsgifvarna hade lyckats skaffa 600
strejkbrytare, så blef naturligtvis ställningen för dessa sämre
än någonsin, då de förbundit sig att fast aflöna dessa, äfven
fastän de icke hade arbete för mer än tredjedelen. På grund
af dessa förhållanden började nu äfven strejkbrytarna att efter
blockaden inse sin i längden hopplösa ställning, och ju längre
det skred emot årets slut, då deras kontrakt dessutom också
skulle upphöra, desto flere togo sin mats ur skolan.
Emellertid kan icke nog betonas det värderika stöd, som
arbetarna hade i sitt eget unga stufveriföretag. Utan
»Progress» hade framgången icke varit så gifven. Progress fanns,
och skeppsredarna började inse, att arbetarna med detta sitt
egna företag kunde utföra arbetet både billigare och
snabbare än hvad mellanhänderna kunde göra. Det var ju helt
naturligt, att de gamla och vana arbetarna kunde få mera
fart i göromålen än de nya och ovana. Progress hade till
den 14 september lossat femton större kolbåtar och därunder
utfört arbetet så ovanligt snabbt, att det betraktades som
rekord. Progress hade härför nöjet att af både
fartygsbefäl-hafvare och redare få emottaga flerfaldiga rekommendationer
och intyg på att arbetet utförts till deras fulla belåtenhet och
att fartygen genom att använda Progress vunnit en till två
dagar mot hvad man kunnat beräkna förut, då
stufverifir-morna haft lossningen om hand. Inflytelserika rederifirmor
öfverlämnade nu sitt arbete åt Progress och bröto
förbindelsen med öfriga stufverifirmor.
Nu blef det oro i stufvareringen; nu började man förstå,
att man gått för långt. De hade varit för oresonliga, nu stod
till och med deras vara eller icke vara på spel. Och det
visade sig nu, att sämjan dem emellan ej varit synnerligen
stor. Inom kort utbröt öppen strid, under det att arbetarna
kunde visa, att de efter sex månaders förlopp voro lika eniga
som vid konfliktens början. En af de mindre stufvarna, som
deltagit i ringens strid mot arbetarna, men blifvit missnöjd
med af visandet af skiljedomen, ingick kollektivt aftal med
fackföreningen om ackordsarbete, hvilken uppgörelse t. o. m.
garanterade hamnarbetarna högre förtjänst än de 50 öre i
timmen, som striden gällt.
Ännu var dock icke striden utkämpad. Ännu skulle
arbetarna sättas på de hårdaste prof. Visserligen del togo nu
icke mer än 250 man i striden -— de öfriga omkring 220
hade erhållit tillfälligt arbete i andra fack eller emigrerat till
Amerika — men trots Progress’ framgångar och
arbetsgif-vareringens partiella sprängning kunde i vanliga fall stadigt
arbete ej påräknas för mer än 100 man. Arbetet fördelades
då lika på de 250, hvarigenom det blef möjligt för hvar och
— 462 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
