Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så berättar Edqvist en rolig historia, om hur det lyckades
de utkastade att rädda en värfvad flock på ett trettiotal
hyggliga norrländingar från inkvarteringen på I,ump-L,ena. Det
hade nämligen lyckats en af fackförbundets bästa agitatorer
att i Sundsvall komma med på samma båt som de
nyvärf-vade, och det dröjde icke länge, innan alla voro omvända och
enstämmigt förklarade, att de ej ville låna sig till någon
förrädaretjänst. De foro också alla tillbaka från Stockholm till
sitt land igen med returbiljetten köpt på fackföreningens
bekostnad.
Kvartalsskiftet den i juli var för hamnarbetarna en svår
dag. Ett stort antal af fackföreningsmedlemmarna saknade
pengar till hyran och hade fått veta, att de skulle vräkas,
om de ej betalade. Fackföreningen tillsatte en kommitté, som
uppgjorde en fullständig statistik öfver de behöfvande och
graden af deras behof, och så utsändes listor till andra
arbetare och den allmänhet f. ö., som sympatiserade med
hamnarbetarna, och tillräckliga medel inflöto inom kort. Denna
nämnda statistik skulle bli för vidlyftig att referera, men den
är nog så intressant, och det är icke underligt, att den
föranleder kommittén till följande uttalande i protokollet från
dess sista sammanträde:
»Då nu kommittén måste inställa vidare undersökningar
af hjälpbehöfvande medlemmars hem, på grund af bristande
medel härtill, få vi uttala vår beundran för de medlemmai,
som med enastående kärlek till sin egen och sina
klassbröders sak underkastat sig i många fall den bittraste nöd men
likväl icke hitintills visat någon märkbar misströstan på en
slutlig seger, och detsamma gäller äfven, på några få
undantag när, hamnarbetarnas hustrur, hvilka trots allehanda
umbäranden visat en förvånande klar förståelse af stridens
innebörd.»
Då den verkstadslockout, som utbröt i juli 1903 och som
inom parentes sagdt till en tid ställde konflikten vid
Stockholms hamnar i skuggan, inom kort tid blifvit afvecklad
genom förhandling och skiljedom, uppstod bland hamnarbetarna
tanken på att äfven de skulle erbjuda sina‘arbetsgifvare att
låta konflikten afgöras på enahanda sätt. Denna tanke, som
förut af visats, låg numera så mycket närmare till hands, som
landssekretariatet själft vid denna tidpunkt förmenade, att
hamnarbetarna ej vidare hade någon utsikt att vinna
striden. Sekretariatet hade tvärtom förklarat som sin åsikt att
striden snarast borde afvecklas och att man endast till en
viss begränsad tid ville lämna hamnarbetarna vidare
ekonomiskt understöd.
Hamn arbetarefackföreningen ingick därför i slutet af juli
till skeppsstufvarnas underhandlingsdelegerade med en
skrif-velse i sagda syfte och föreslog att bägge parterna skulle
— 454 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
