Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty annars ginge det alldeles på tok, så lågt aflönadt som det
arbetet är.
— Kan inte ni som andra bilda fackförening? frågar
systersonen.
— Nej, det borde du kunna förstå af hvad jag berättat om
hur vår kår rekryteras. Stockholms makadamarbetare ha
allesammans kommit till sin nuvarande ställning på ungefär
samma sätt som jag. En hel del ha dessutom ådragit sig
någon kroppsskada, i benen t. ex. Armarna är ju äfven en
makadamslagare tvungen att kunna använda. Vidare
rekryteras kåren med gubbar från fattighusen och
ålderdomshemmen, en barmhärtighet snarare mot fattigvården än mot de
ifrågavarande individerna. Fast gubbarna från
ålderdomshemmen få ju själfva disponera öfver sin förtjänst ändå.
Nej, inte kunna vi gamla gubbar under närvarande
förhållanden bilda någon förening. Men vi kunna ju stå och
se på, hur den väldiga arbetarerörelsen går fram omkring
oss och vara glada öfver dess segrar.
Skulle vi komma och säga, att vi ville ha högre lön, och
att vi skulle strejka, om vi inte finge det så, skulle man
skratta åt oss. Gå er väg, om ni inte ä nöjda, det finns nog
andra, som träda i stället, det skulle vara det besked, vi
finge. Och äfven om det inte skulle vara så lätt att skaffa
»strejkbrytare», så ha vi ändå en mycket svår konkurrent i
de stora bergkrossningsmaskinerna, som när som helst kunna
göra oss alldeles öfverflödiga.
Nej, makadamslagning för hand är och förblir bara en
hård kamp mot påträngande armod och elände. Vi äro helt
och hållet hänvisade till vår arbetsgifvares godtycke. Han
kan alltid svara oss: Kan ni ej arbeta för hvad jag kan
bjuda, så står det er fritt att låta bli.
Annars är det inte utan att det kan talas om en viss
yrkesskicklighet äfven i mitt fack. Det dröjer alltid någon tid,
innan man blir en god makadamslagare. Först måste man
lära känna de olika bergarter, man har att arbeta i. Du kan
följa med mig i morgon till stadsgården, där jag nu står,
ska du få se, att det kan finnas något att lära af ett så
enkelt arbete också.
Nu när jag kommer dit i morgon bittida klockan sex, så
blir min första uppgift att hämta fram stenarna ur de
väldiga rösena på arbetsplatsen. Jag tar fram en knota och så
synar jag den. Jag ser efter, hvar den har sitt finaste »klof»,
och så fattar jag min klyfvare och spänner mina gamla
muskler för att söndersplittra knotan i skärfvor. Nå, den
knotan kunde gå ganska lätt, det var granit, men så ha vi
en annan sorts sten, som vi kalla »tjes»[1], det är en dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
