Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke än en gång göra mig skyldig till samma lättrogenhet som
förut.
Men måhända har jag nu åter gått för långt! Strunt i
prislistan! Den hade jag kunnat gå in på förut, det är sant, men
det felet kan repareras, och den kan jag när som hälst
underskrifva, men jag borde inte ha afskedat de där människorna,
åtminstone inte förmannen. . . .
Och brorsonen satt och fantiserade på sitt håll:
— Gubben är gammal och börjar bli barn på nytt. Han
tror, att det ännu går an att sköta en stor fabrik på det
gammalpatriarkaliska sättet. Det är ju klart, att det skall
vara svårt för en gammal man att följa med sin tid, men då
får han ta sitt parti och gå sin väg. Tiden går sin gång,
och vår tid den kräfver just nu kraft och fasthet framför
allt. Få arbetarne sin vilja fram, så blir all industri omöjlig
till slut. Här gäller att säga stopp i tid för deras oförsynta
kraf. Just som om de skulle ha att lägga sig i, om ledningen
afskedar en arbetare. Det måtte den väl ha rätt till.
Den afskedade förmannen satt och samtalade i ett rum
bredvid möteslokalen med fackföreningens utsedde
underhandlare.
— Vi ska’ försöka förstå gubben, sade förmannen, han är
i själ och hjärta inte omöjlig. Jag känner honom sedan
gammalt. Men det gick på tok för honom först, och därför
har han blifvit försiktig. Han är i grunden inte
omedgörlig.
Han tror nu, att han måste vara hård mot alla kraf, äfven
de rättvisaste, emedan han erfarit, hvart medgörlighet kan
leda. Hans sista taktik, hans tillkämpade hårdhet, har
bringat honom en ny seger efter fallisementet, det är då inte att
undra på att han tror på den taktiken. Och han var med
på den tiden, då det aldrig var tal om några
fackorganisationer eller samfällda lönerörelser, han har varit van att sköta
sin fabrik som en husfar styr sin familj.
Denna sin tro har han som sagdt sett bekräftas af
arbetets yttre framgång, och då ligger det ytterst nära till hands
för honom att fördöma alla de kättare, som ej vilja svära på
denna tros sanning, fördöma dem som tillfälliga
upprorsmakare, som icke ha någon känning med vare sig forntids,
nutids eller framtids erfarenhet i saken.
— Å jo, framtiden kanske han misstänker skall ge dem
rätt. Jag tyckte mig verkligen förstå något sådant af mitt
samtal med honom, inflickade förtroendemannen.
Men jag har blifvit bränd, framhöll gubben just, och jag
får se till, att det går i min tid så bra det kan gå. Jag
kan inte sträfva för några framtida idéer, jag har försökt det
en gång men skamligt misslyckats. Och, tillade han, jag vet
inte längre hvad jag skall tro om dem. Ibland när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
