Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerbruksarbetaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha varit »ett stående om än dyrbart ingrediens i våra
medeltida stormäns gillen och gästabud.» Det måste på den tiden
vara små hål i bottnen på strösockerskedarna. I själfva
verket användes strödosor med socker i, och några rågade
skålar, sådana som stå på våra bord, var det icke tal om ens
hos den mäktigaste och förmögnaste af rikets herrar.
Vi äga kvar en handling, daterad 5 april 1328, som
innehåller uppgifter på kostnaderna vid Uplands-lagmannen
Birger Perssons begrafning. Birger Persson var den heliga
Birgittas fader och en mäkta rik man.
I nämnda handling upptages bland annat »humle, myrten
och socker för 31 marker.» Nu är det inte godt att
bestämma värdet af dessa 31 marker i nutida mynt, ty
medeltidens myntmarker växlade oupphörligt, men beloppet var
helt säkert mycket betydande. Och helt visst användes
socker mycket sparsamt vid äfven de förmögnastes fester.
Vid det af rimkrönikan skildrade bröllop, då kung Birger
och drottning Margareta förenade sina öden, det var år 1298,
förekom en dryck som hette »kyrsedrank.» Denna dryck
antages ha varit tillredd af körsbärsaft, som inkokats och
förvarats och som man sedan vid behof tog fram och efter att
ha tillsatt den med en af nejlikor kryddad sockerlag ånyo
uppkokade och sedan silade. Kyrsedrank var tydligen
damernas dryck vid festerna i de medeltida riddarsalarna.
Inemot medeltidens slut hette höfdingen på Varberg Åke
Axelsson. Denne riddare var måhända det dåtida Sveriges
rikaste man, och man får genom ett bref till honom från en
köpman i Stralsund, dateradt 4 nov. 1443, någon uppfattning
om sockrets pris i det medeltida Sverige. Det framgår
nämligen af detta bref, att ett skålpund socker kostade lika
mycket som 70 skålpund smör, d. v. s. 28 skilling. Och den
mäktige riddaren Åke Axelson bestod sig ej med ett större
vinterförråd af socker än två toppar eller 16 skålpund.
Liksom Stralsundsgrosshandlaren var köpeförmedlare vid
detta tillfälle, var det i allmänhet de hanseatiska köpmännen
i städerna vid Östersjön, som försågo vårt land med det lilla,
som man här kunde ha råd att köpa. Köpmännen togo sin
vara från sockerraffinaderierna i Venedig på den vanliga
handelsvägen långs Rhen.
Och köpmännen skulle icke kunnat rosa marknaden, om
icke vid denna tid sockret haft vida större användning som
läkemedel än som njutningsmedel. Kandisocker (af det
persiska ordet kand = socker) kallas ju än i dag för bröstsocker,
och som välgörande för bröstsjukdomar såväl som andra
åkommor var sockrets rykte vid denna tid stadgadt hos många,
äfven om en stor del predikade väldeliga däremot.
Inpå 1500-talet, då socker började produceras på flera
ställen i Europa, sjönk det betydligt i pris. Det betingade snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
