Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kärt. Han ser på det granna färgtrycket och tycker, att
han aldrig någonsin varit så fin förut.
Tåget går stramt och korrekt fram genom stadens gator
med marschrouten bestämd af ordningsmakten. Det är en
väldig procession, och staden synes folktom på de gator, där
tåget icke går fram. Det tar en dryg stund, innan det sista
ledet hinner passera den plats, där den förste standarbäraren
just nu marscherar.
En fredlig opposition mot den nuvarande
samhällsordningen! Hvad skulle de som makten hafva kunna företa sig,
om oppositionen icke vore fredlig! Men den måste i sitt
eget intresse vara det. Den våldsamma oppositionen vinner
ingen varaktig framgång, mot gamla idéer får man sätta nya
idéer. Idéer vika icke för våld. Det är »människoandens
revoltering» det gäller, och på människoanden bita inga
kroppsliga vapen.
Nu har hela tåget nått utom tullen, och de första lederna
ha redan hunnit till samlingsplatsen, högt belägen ett stycke
utanför staden i Folkets park, där hela dagen den blågula
flaggan vajat från stången på bergets topp.
Standarbäraren i teten har planterat sitt banér på ena sidan
om den med rödt beklädda talarestolen, och snart fylles den
stora öppna platsen af människor i tusental, tiotusental, män,
kvinnor och barn.
De olika musikkårerna förena sig under en gemensam
anförare. »Du gamla, du fria» intoneras, och hela
människomassan stämmer in i de kända, kära tonerna. Sverige har
ännu ingen bättre folksång än denna nordiska, där aldrig
orden Sverige eller svensk nämnas. Men den är god i sitt
slag, och den kan passa för det land, som vi alla, hvilka där
bygga och bo, vilja söka att göra till föregångslandet i
Norden. Vi längta dock efter och skola väl därför också finna
en riktigt svensk folksång, finna den, när vi ha förtjänat den.
Talaren får ordet, sedan musiken och sången tystnat, och
han anknyter sina ord till hvad som nyss sjungits. »Du
tronar på minnen från fornstora dar». »Jag vet, att du är
och förblir hvad du var». Icke allt bör förbli som det var,
säger han, och minnen från stora dagar göra icke våra egna
dagar stora.
— Om du ej kan spänna bågen, är han ej din. Yfs alltså
ej öfver fädrens ära, men var glad, om våra fäder gjort hvad
som borde göras, när de stodo midt upp i kampen! Nu är
det vår tur, nu är det vår egen ära det gäller att skapa. En
hvar har blott sin egen ära, och någon annan kan ej här göra
från eller till.
Vi ha mycken god frukt att plocka af de äppleträd, som
våra fäder planterat. Men det är vida marker, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
