Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Domare och rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÉGUIER. 165
der tiden med att bilägga de stridigheter, som uppstodo mellan
bönderna i trakten. Så förflöt Molés enkla och dygderika lif.
Kansleren Séguier lär, enligt d’Alemberts uppgift, först
hafva bestämt sig för prestståndet. Han tillhörde en
domare-slägt och var sonson till presidenten Pierre Séguier, som 1655
hade i uppdrag att framföra parlamentets föreställningar till
hofvet, med anledning af det kungliga påbudet, som återstälde
inkvisitionen. Den modige domaren utförde med ädel energi
detta farliga uppdrag. Hans sjette son hette Jean Séguier
och denne var far till kansleren.
Familjen Séguier är ett vackert exempel på en
statsman-nafamilj, som alltid förenade stränga husliga dygder med
medborgerligt mod och vana vid arbete. Pierre befäste
familjens rykte, han studerade ifrigt lagkunskap, literatur och
skön konst, för hvilka ämnen han hade naturlig fallenhet.
Han blef rådsherre i parlamentet, mottog och föredrog
ansökningar i kungens konselj, blef intendent i Guyenne,
parlamentspresident, justitieminister och kansler. Richelieu insåg hans
värde och gaf honom denna sista hederspost 1635. Han var
då endast fyrtiosju år.
Ehuru han hade kardinalen att tacka för denna
utmärkelse, ansåg han sig likväl icke tvungen att afsäga sig sitt
oberoende. När Anna af Österrike misstänktes för att
underhålla en för statens säkerhet vådlig brefväxling med sin bror,
kungen i Spanien, och Richelieu ålade Séguier att göra en
undersökning i Val de Grace, lät kansleren i hemlighet
underrätta drottningen derom.
Hans stora insigter satte honom i stånd att utarbeta
författningar, hvilkas nytta sedermera erkändes och
hvarigenom han sökte förkorta tidsutdrägten vid ransakningar
och domslut, minska kostnaderna för desamma och skydda
handelns intressen. Trots dessa ansträngande arbeten
öfvergaf han ändå icke literaturen ; det var han som ingaf
Richelieu idén att stifta franska akademien, hvars beskyddare
ban länge var och hvars sammanträden under flere ar polios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
