Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Domare och rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. DE HARLAY. 161
erhöll plats som rådsherre, ehuru det var vanligt att ingen
före tjugufem år nämdes till detta embete. År 1572 afsade
sig hans far sin presidentsyssla till -förmån for honom, emedan
han önskade »att få se de förtjenster utveckla sig, som grodde
i hans själ.»
Någon tid derefter befalde kungen Achille de Harlay att
resa till Poitou för att undersöka, hvad som möjligen kunde
uträttas till godtgörande af de ödeläggelser och de sorgliga
föl]der, som uppstått i provinsen genom det inbördes kriget.
Han utförde detta ömtåliga uppdrag med mycken takt och
lugnade befolkningen, hvarefter han fullgjorde samma
åliggande i Auvergne. Vid samma tid skulle Henrik den tredje
ersätta de Thou, han fäste uppmärksamhet vid Achille de
Harlay, föredrog honom framför andra sökande och utnämde
honom till förste president. Sedan tjenade han staten ända
till sin död med ifver, trohet och nit, hvarpå han i
synnerhet visade prof under Ligans oroligheter. Det var då som
hertigen af Gruise på barrikaddagen erbjöd honom plats hos
sig, men fick detta krossande svar: »Det är stor orätt när
tjenaren jagar bort sin herre! Dessutom tillhör min själ Gud
och mitt hjerta min kung. Min kropp är deremot i våldets
och ondskans händer och med den må man göra hvad man vill».
Achille de Harlay var en prydnad för den franska
domarekåren. Han ansåg en domares alla offentliga handlingar som
bataljer, hvilkas vinnande eller förlorande förskaffade honom
»mycket stor skam eller mycket stor ära». För att aldrig
kunna förebrå sig att han icke tillräckligt betänkt alla sina
göranden och låtanden, var han mycket noga med att icke
uträtta någonting utan moget öfvervägande och noggrant
studerande af saken, hvarigenom han bildade sig en opinion,
som hvilade på fasta grunder. Han undersökte grundligt
hvarje förhandenvarande fall och deraf följde en viss långsamhet
i hans utslag, men i sådana fall är långsamhet intet fel, det
är en naturlig följd af samvetsgrant arbete.
Arbetets Hjeltar. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
