Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långholmsmysterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, utan att tillgripa sådana här
utomordentliga medel. Jag hade under åtta veckor försökt
få tala vid direktören (vilket var sant) utan att
lyckas. Man hade inte fäst avseende vid min
begäran. Nu hade jag tröttnat att vänta och
ville ha bestämt besked om jag fick använda
min lagliga rätt att skriva till J. O., eller om det
var meningen att förhindra det. Brevet hade jag
skrivit och spelat i händerna på bevakningen
med den avsikten att komma i förhör och
sålunda bli i stånd att framföra min begäran och
få klart besked. Någon tobak hade jag alls inte.
(Jag hade lämnat den till andra).
Efter detta tal, i verkligheten betydligt längre
och som framsagts så häftigt och raskt, att
Wollin inte kom sig för att avbryta, blev det en
minuts tystnad, varunder Wollin fixerade mig med
sina grå, giftiga ögon, liksom ville han utforska
hur mycket som var sanning eller dikt.
Resultatet blev, att jag fick skriva till J. O. (det rörde
sig om misshandeln den 4 september). Om
rapporten hörde jag ingenting vidare.
Historien dunstade så småningom ut bland
fångarna. Dessa, och t. o. m. en del av
bevakningen, tyckte att det var »förbannat bra gjort».
Att Wollin, då han med säkerhet längre fram
fick reda på förhållandet, icke fick några ljusare
eller gladare känslor för mig, är självfallet.
Om jag ljög något för honom, får jag väl
ursäkta mig därmed, att situationen var sådan att
en nödlögn var, om icke berättigad, ganska
förklarlig.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
