Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de visste sina rättigheter från tidigare tillfällen,
visades också därav, att de på ett vårdslöst sätt
handterade revolvrar och avsköto opåtalt skott
mot folk på kajen. Det var f. ö. en sorglustig
syn att se dem arbeta. Gång på gång tippades
kolkärrorna på bryggorna eller ock gick såväl
kärra som innehåll för runt ner i backen. Benen
veko sig och darrade under arbetet, och de
använde dubbelt så stor arbetsstyrka och 3 à 4
gånger så lång tid som de gamla arbetarna för
att lossa ett fartyg. Av allt framgick, att de ej
voro vana vid arbetet. Endast då strejk utbröt
någonstädes i världen ryckte de fram. Då blevo
de hjältar och arbetsgivarnas och samhällets
kelgrisar.
Icke att undra på, att de funno
strejkbrytarelivet angenämt.
»Den första plats i Sverge som fick den tvivelaktiga
äran att pröva förmånerna av engelsk strejkbrytarimport
var Norrköping. Det var en utvald samling missdådare,
av vilka många stodo under Londonpolisens observation,
som på sommaren 1907 ditforslades av därvarande
hamnintressenter. Fylleri och slagsmål hörde så att säga till
ordningen för dagen, men även grövre förseelser, såsom
stölder och försök till våldtäkt förekommo. Det mest
anmärkningsvärda var dock myndigheternas tydligt
ådagalagda ohåg att bestraffa hedersmännens förbrytelser. En
inlaga till polisen, upptagande en mängd dylika obeivrade
förseelser ledde icke till något resultat.
I augusti samma år uppskakades samhället vid
underrättelsen om att tvenne svenska arbetare,
brädgårdsarbetaren A. E. Nilsson och hamnarbetaren F. O. Karlsson, hade
blivit överfallna och svårt knivhuggna i magen av de
engelska hedersmännen A. Collins, G. Tomlinson och R.
Kemp. A. E. Nilssons skador visade sig vara av mycket
svår beskaffenhet, enär han hade fått sina tarmar skadade,
vadan en operation blev nödvändig för att rädda livet.
Bägge parterna anklagade varandra för att ha igångsatt
övervåldet. En framstående bolagsjurist ställdes
omedelbart till engelsmännens förfogande och dennes inlaga och
framställningar vittna nogsamt om att han visste var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
