Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troget fasthållit denna princip, mA anföras, att jag aldrig genom utvidgning af
Stockholms Knskilda Bank sökt förekomma medtäflande bankinrättningars upp»
komst. MA derföre banker uppkomma i mån af rörelsens behof. De banker, som
bära sig, äro icke öfverflödiga; och de banker, som icke bära sig, upphöra nog
af sig sjelfva.
Kreditlagstiftningcn. Bland de frigör tillhörande krcditlagstiftningen, för hvilka
jag arbetat, torde främst böra nämnas räntans frigifvande. Redan före min tid
hade motioner i detta ämne blifvit väckta, men lemnade utan allt afseende, cme»
dan man icke kunde tänka sig nigot annat syfte med en begäran om räntans
frigifvande, än räntans stegring till lintagares betungande.
Vid 1853 irs riksdag väckte jag förslag om räntans frigifvande. Motionen af«
styrktes af lagutskottet. Borgarcstindet afslog utskottets afstyrkan, som deremot
bifölls af preste- och bondeståndet. Adeln lät bero, och var silcdes frigan för
den gingen förfallen.
Vid 1856 irs riksdag väckte jag iter friga om räntans frigifvande, men äfven
denna ging utan framging. Adeln och borgarestindet voro likväl nu deciderade för
och den enda invändning, som med något fog gjordes, var att täflan mellan di
varande penninginstitutioner ej ansigs nog utvecklad för att it allmänna rörelsen
betrygga en moderat räntefot.
DA det visat sig att min ifrigavarande motion icke vann riksdagens bifall, aflät
borgarestindet mot slutet af samma riksdag eller den 3 Mars 1858 en underdinig
skrifvelse med begäran om en Kongl, proposition angiende räntans frigifvande.
öfver denna skrifvelse lät Kongl. Maj:t inhemta den Kongl. Financekomiténs
yttrande, hvilken under friherre F. W. Tersmcdens ordförandeskap di var syssel»
satt med och sedermera äfven offentliggjorde en värdefull utredning af vira eko»
nomiska förhillanden. Denna komité tillstyrkte i ett underdinigt memorial af den
1 Okt. 1859 räntans frigifvande.
Vid 1859 Ars riksdag väcktes i detta ämne af Herr Sven Renström i borgare»
ståndet en radikal motion. Samma riksdag den 13 Mars 1860 afläts en Kongl,
proposition angiende räntans frigifvande för alla aftal om pcnningförsträckningar
pi högst sex minader och utan inteckningssäkcrhet.
Säväl den Kongl, propositionen som den mera vidtutseende motionen förföll
genom den bekanta förkastelsedomen »två stind mot tvä».
Vid 1862 års riksdag förnyade Herr Renström sin motion, tilläggande såsom
alternativ att ifall riksdagen icke ansåg sig böra besluta att taga steget fullt ut,
riksdagen då behagade för sin del antaga hvad Kongl. Maj:t vid förra riksdagen
föreslagit och hvilken fråga då förfallit.
För min del väckte jag en särskild motion om, att åtminstone Riksbanken
skulle tillerkännas rätt att för lån med bestämd förfallotid aftala hvilken räntefot
som helst, och afsåg jag att derigenom legalisera den utlåningsrörelse, som Riks»
banken för statslånefondens räkning då bedref.
I det sammansatta banko- och lagutskott, som egde att behandla denna fråga,
blef man slutligen enig om att tillstyrka riksdagen, för sin del besluta: »att räntan
för lån å viss tid högst sex månader och utan hypothek af inteckning, skulle
frigifvas». Med flit hade jag gifvit förslaget en sådan form, att högre ränta än sex
procent hädanefter som hittills icke fick intecknas samt att ingen revers ställd på
uppsägning skulle få förskrifvas med högre ränta än sex procent. Jag visste att
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
