Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178. Ratformig guldklipping 1589.
C[aro/«i] Z>[ujt] &[t<cfrrmaf?/3i<r].
vande synes for det mesta varit sådant, att rådets yttrande först inhemtades,
hvarpå fogdarne fingo uppdrag att — »på det fogligaste och lämpligaste», såsom
det stundom foreskrefs — underhandla med menigheten inom de olika häradena;
men så skedde ej alltid: 1589 kunde rådet yttra, att »med ovanliga pålagor
går så oskickligen till, att hvad som i så måtto skall påläggas, sker icke med
samsatt råd och betänkande, som lag säger, utan blifver af kamrerarnes
godtycke öfverlagdt och påbjudet, ofta af köksskrifvaren och sådant sällskap».
Allmogen »qved» under de upprepade bördorna, och stämningen var redan
1573 sådan, att man om en gärd som då
skalle påläggas ej vågade underhandla med
flere härad på en gång, utan ansåg bäst
att taga dem hvart for sig.
Men huru många och huru tyngaude
än garderna voro, behofven fylde de icke,
och andra hjelpkällor måste uppletas.
Tem-ligen oskadliga voro de spaningar, Johan
for detta ändamål lät anställa efter de
skatter, hans afsatte broder ansågs hafva gömt; ytterst förderfbringande blef
deremot hans tilltag att bereda sig ökad penningtillgång genom
myntförsämringar, som tidtals bedrefvos alldeles hejdlöst. Redan, Erik hade i detta
fall följt det exempel som fadern vissa tidskiften gifvit, men Johan gick vida
längre. Man kan få ett begrepp om hans åtgärder i detta afseende, när man
hor, att då under de sista tjugu åreu af konung Gustafs regering ungefär 4
mark gingo på en daler och under större delen af Eriks tid 6 till 7, så
be-drefs försämringen af
konung Johan med
sådan fart, att redan
1573 ej mindrtf än
28 mark behöfdes för
att motsvara värdet
af en daler; myntet
hade således sjunkit
till en sjundedel af
sitt värde. Det
allmänna missnöjet
nödgade konungen att
följande år tillkännagifva, att han ämnade »förändra myntet» och slå det så
godt, som det varit under konung Gustafs sista tid; men 1589 började
myntförsämringen å nyo, och det så kraftigt, att man i Danmark redan detta år
nödgades alldeles förbjuda svenskt mynt; och det mynt, som under de båda
närmast följande åren slogs, var så dåligt, att konungen 1591 måste utfärda
ett »patent emot myntets förakt», hvari bestämdes, att de, som ej togo det
usla myntet for godt, »skulle hafva förbrutit både varor och penningar och
ändå för vårt allvarliga förbuds öfverträdelses skull till lifvet utan nåd såsom
Surifft» hiitoria. III. 33
179. Tre mark 1590.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
