- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
246

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barn under hans sista år förorsakade honom, bidrogo att undergräfva hans
helsa, och då han våren 1560 klagar öfver sjuklighet, säger han sjelf att den
förorsakas »mera af bekymmer och sorg än af något annat». Ett par veckor
derefter insjuknade han i »en besvärlig, hastig kolerisk feber», tillfrisknade
väl snart, men kände utan tvifvel, att det var ute med hans kraft och att
slutet ej kunde vara långt borta. Han beslöt att sammankalla rikets
ständer för att låta dem bekräfta hans yttersta vilja; kanske hade han ock
redan ändrat tankar med afseende på Eriks resa och ville låta ständerna
besluta om, huru med riksstyrelsen skulle ställas, så vida hans död inträffade,
medan efterträdaren var borta. Den 18 maj 1560 kallades ridderskapet och
adeln, ordinarierne, två prestmän ocb två bönder af hvart härad samt fyra
borgare af livar köpstad att den 16 juni infinna sig i Stockholm. Om-

gifven af alla sina söner, helsade
konungen ständerna i rikssalen på
slottet; han tackade dem, för att de
hörsammat hans kallelse, erinrade
dem, huruledes riket uti stort betryck
och elände fordom varit under
främmande konungar och enkannerligen
på det sista, när den omilde
tyrannen konung Kristiern här regerade,
hvilken Gud lät straffa och genom
konung Gustaf utdrifva; »ty bör oss,
sade han, så hög som låg, så herre
som tjenare, ung så väl som gammal,
samma hans gudomliga hjelp och
för-lossuing aldrig förgäta; ty hvad man
var jag till att förjaga en slik
mäktig konung, som icke allenast hade
att regera öfver tre konungariken,

88. Katarina stenbock, Gustaf Ls tredje gcm&l. utan också var befryndad med den

väldige kejsaren Karl, med det
namnet den femte, så ock med de förnämsta furstar uti Tyskland? Men Gud dref
verket och gjorde mig till sin underman, genom hvilken hans allmakt skulle
uppenbar varda i förr berörda måtto mot konung Kristiern och sammaledes
allt sedan i öfver fyrtio år i andliga och timliga saker.» Väl kunde han likna
sig vid konung David, hvilken Gud från en herde gjorde till en regerande
herre öfver sitt folk och genom honom mycket godt gjorde. Men ändock han
i mångahanda måtto hade förbättrat riket och Gud stor nåd och välsignelse
hade låtit komma öfver honom och undersåtarne både med själens spis, så ock
med den timliga ymnigheten, såsom i all rum öfver hela riket synligt och
för ögonen vore, så kände han väl, att han ej varit fullkomlig och utan brist
i sitt kall, och han bad derför, att hvad brist, som hade kunnat vara på fårde
med honom uti hans regeringstid, måtte honom af ständerna såsom trogna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free