Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiender. Men huru skedde deremot på den tid de gamla sedvänjorna höllos?
I stället for att nu hölles dråpligt krigsfolk, sköna skepp, bössor och värjor,
båtsmän och annat, som till rikets försvar vore af nöden, höll man ganska
ringa folk, item en hop skäijebåtar och annat prackeri, der hvarken hjelp
eller tröst me,dfÖljde. Hvad gagn riket af dylika gamla sedvänjor hade, det
ville konungen gifva allmogen sjelf att betänka: köpmännen, som riket
till-fora skulle salt, humle, kläder och andra nödtorfter till riksens uppehälle,
blefvo röfvade till skepp och gods, folket kastades öfver bord och dränktes
som hundar. »Efter alla gamla sedvänjor skola räknas vara goda, säger
konungen, tyckes oss likväl efter vårt förstånd denna icke vara mycket nyttig.
Hvad skada som tienderne gjorde på de fattiga män som sutto i skärgården
i gamle herr Sten Stures tid, i herr Svante Stures tid och nu senast i unge
herr Sten Stures tid med rof, mord och brand hafva de icke ännu förglömt;
huru det tillgick i Finland med Åbo stad, Kaumo och Ulfsby och flere
städer, desslikes på bygden med rof, mord och brand, såsom före skrifvet står,
det minnes maii ock väl, sådant är ock en gammal sedvänja; huru det är
tillgånget i Yestergötland esomoftast både i konung Hans’ tid och nu sist i
gamle konung Kristierns tid med mord, brand och brandskattning, och
der-utöfver blef mången en fattig man, detta är ock gammal sedvänja; huru det
är sig förlupet i Upland och Yestergötland, är fast ömkligt höra: först på
Asunden, der den gode herren unge herr Sten Sture kom om halsen, efter han
hade litet krigsfolk; hvilken badstuga der eldades på Tiveden, den der mycket
het var, den andra vid Badelundsås, den tredje var allt för het som skedde om
långfredagen vid Upsala, der mången fattig svensk man låg både för hund
och korp och icke kunde komma i kyrkogården; hvad skada och förderf flere
köpstäder och landsändar genom rof, mord, brand, falsk dagtingan och
brand-skattning här uppe i landet vederfaret och skedt är, som äro Örebro, Arboga,
Köping, Vesterås, Gefle och Vestervik, alla uppbrända eller med svåra
brandskatter förderfvade, allt detta hafver ock varit gammal sedvänja; hvad tunga,
skada och förderf som allmogen haft hafver i gammal tid genom de svåra
utresor (krigsfärder), som de gjort hafva i de framlidna riksens herrars tid
och synnerligen som det skedde i gamle herr Sten Stures tid och voro ifrån
sitt bo och bohag i • lång tid och hustrurna och barnen sutto hemma med
stor hunger och svält, desslikes ifrån sin andtid, och förderfvades åker och
äng genom sådana utresor, men blef ändock genom dem föga uträttadt;
och sätta vi till hvar förståndig trogen svensk man att öfverväga, om dessa
gamla sedvänjor vårt fädernerike nyttiga äro.»
Någon ny skatt hade konungen ej pålagt allmogen, ehuru han dertill
enligt lagen haft rätt och det väl kunnat behöfvas för de stora omkostnader,
som följde med fejden mot gamle kung Kristieru, och det krig som nu senast
fördes mot de liibske, hertig Albrecht och grefve Kristofer, hvilka aktat åter
insätta konung Kristiern i nordens riken eller ock dem platt i grunden
för-derfva. Det ville dock konungen medgifva, att i fordom tid togs icke så
mycket i foderpenningar (lösen för böndemes skyldighet att underhålla konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
