Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att för kyrkornas fattigdom efterskänka de sedvanliga afgifterna for
biskops-fullmakterna, utan att han ämnade hålla inne med sin bekräftelse till dess
att dessa voro betalade. I ett bref af den 2 november förklarade Gustaf rent
ut, att om påfven nekade eller fördröjde biskoparnes stadfästelse, skulle han
på annat sätt sörja för kyrkorna och låta de valda biskoparne bekräftas af
den ende och högste öfverstepresteu Kristus, hellre än tillåta att kyrkan
och religionen för påfliga stolens vårdslöshet skulle förfalla. Den af påfven
utnämde biskopen i Skara ville han på inga vilkor erkänna. Hans helighet
kunde vara öfvertygad om, att konungen aldrig skulle tillåta utländingar
förestå sitt rikes kyrkor. Man finner att det var ingenting mindre än
fullkomligt affäll från påfvestolen, hvarmed konung Gustaf redan nu hotade.
Men Clemens VII, som i november
1523 efterträdt Hadrianus VI, lät
sig af intet beveka. Det enda han
raedgaf (maj 1524) var, att Johannes
Magui tills vidare skulle vara
administrator af erkestiftet, till dess
Gustaf Trolles sak blifvit af påfven
undersökt och afgjord. Man känner
ej något vidare försök från konung
Gustafs sida att få bugt med påfveus
halsstarrighet. Hans tankar vände
sig i en annan riktning; redan i
oktober 1524 finner man i en för-
i
teckning på artiklar som skulle
af-liandlas på mötet i Vadsteua äfven
denna: »Efter det biskoparne äro
ganska få till kröningen, frågas om
icke råd vore, att’ de electi vigdes,
som nu länge nog hafva bidat etter
påfveus konfirmation, den dock for
Gudi dem intet behöfves, utan
spilles dermed penningar, derutinnan man väl må beråda sig, om man skall
bära de biskopar upp för gilla efter denna dag, som så köpa sig
biskops-dömen till.» Det är ett genljud af Luthers läror man här hör. Utan
tvifvel hafva de väsentligen inverkat på konung Gustafs åsigter i denna
punkt.
Den första underrättelsen om Martin Luthers uppträdande kom, så vidt
man vet, till Sverige 1518 genom ett bref från Roma äf Per Månsson, samme
man som sedan blef biskop i Vesterås. Man vet ej något om hvad intryck
den gjort. Det är först sedan en af Luthers egna lärjungar börjat i Sverige
verka för spridningen af hans läror som, man finner dem blifva föremål för
uppmärksamhet.
Olaus Petri, svenska reformationens förkämpe, var född i Örebro 1497.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
