Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMÖ RECESS 1524.
67
(Lars Andersson). De voro af Hans Brask försedda med bevis hemtade
från äldre och nyare tid rörande Sveriges rätt till Gotland; han hade ej
heller sparat på uppmaningar att i afseende på Bleking och Viken stå på
Sveriges bästa och att om möjligt genomdrifva att Norge skildes från Danmark; »ty
en mot en vore likast, eljest sitter Sverige i större fara». Med konung
Frederik följde hans rikes råd, och derjemte hade infunnit sig ombud från Liibeck,
Sfcralsnnd, Rostock och Danzig. Öfverläggningarna höllos i Peterskyrkan. De
öppnades af danske konungen med ett tal om nödvändigheten af vänskap och
sämja emellan de tre rikena och om önskvärdheten af att den förening som
från drottning Margaretas dagar bestått dem emellan måtte fornyas; dock
rille han ej, att den sakernas ordning som nu blifvit upprättad i Sverige
skulle förändras, han begärde blott, att konung Gustaf skulle erkänna honom
som sin öfverherre. Härtill svarade
denne, att han icke af äregirighet,
utan genom omständigheternas tvång
blifvit Sveriges konung, föreuingen
hade ej blifvit bruten af honom, utan
af de forna danska konungarne, deras
fogdar och länsmän, och föga kunde
man vänta, att en förening nu mera
än förut skulle kunna ega bestånd.
Han hade lofvat Sveriges inbyggare
att skydda deras frihet och
sjelfstän-dighet, han kunde då ej samtycka
att vara konungen af Danmark
un-dergifven; men hans vän ville han
vara ocb for det ändamålet göra hvad
billigt kunde synas. Härpå lät
konung Frederik den saken falla, och
man gick öfver till frågan om de
omtvistade landskapen.
Ofverlägg-ningen blef lång och liflig. Först
reste sig herr Ture Jönsson, som af Gustaf blifvit uppmanad att såsom den
äldste och erfarnaste af de svenska herrame försvara Sveriges rätt, men han
synes blifvit förvirrad, hostade, stammade och blef snart alldeles stum. Derpå
togs ordet med bättre framgång af mäster Lars och af Gustaf sjelf, hvilka
utvecklade svenskarnes anspråk och deras grunder. A danska sidan yttrade
sig först herr Anders Biide, den äldste af de danska rådsherrarne. Han skall
hafva talat på följande sätt: »I goda konungar och I andra goda herrar, om
1 viljen bekänna sanningen, då mån I ock bekänna, att I veten slätt intet
utaf de gamla saker, och enkanneligen om Gotland, som 1 talen så mycket
om. I ären till det mesta ganska unga män, de der icke kunna tänka eller
veta långt tillbaka. Yår käre nådige herre konung Frederik hafver icke varit
har i landet, utan hållit sig i sitt behagliga furstendöme Holstein, derfor kan
34. Frederik I, konung af Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
