Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg han med hustru och barn om bord på den flotta han till Kjöbenhavn låtit
sammandraga och afseglade från sin hufvudstad den 13 april, styrande
kurs till Nederländerna, der han hoppades flnna hjelp att återtaga sina riken.
Gustaf hade såsom redan är antydt i sin mån bidragit till att beröfva
konung Kristiern äfven Danmarks krona. Då hela Sveriges rike var i hans
hand med undantag af Kalmar och Stockholm och äfven dessa städers
eröfring endast var en tidsfråga, började han tänka på att begagna sig af
omständigheterna till att komma i besittning af landskap som ej hörde till
den tidens Sverige, men hvilkas innehafvande måste för detsamma vara af
omätlig vigt: Skåne, Halland, Bleking, Bohuslän; äfveu till Norge, hvars
förening med Sverige mer än en gång varit under den närmast föregående
tiden påtänkt, sträckte sig hans planer. Redan i januari 1523 säudes Berent von
Mehlen och Lars Siggesson (Sparre) ned emot Skåne och Halland, men detta
tåg misslyckades. Ungefär samtidigt inföll Ture Jönsson ifrån Vestergötland
i det norska landskapet Bohuslän, der allmogen allmänt lofvade gå honom
tillhanda. 1 mars fortsatte han i förening med Lars Siggesson, som nu
åter-vändt ifrån Skåne, tåget genom Borgesyssel (ungefar nuvarande Smålenenes
amt) till Oslo, den förnämsta staden i södra Norge. Der uppehöllo de sig ett
par veckor, upptogo skatt af allmogen och utfärdade proklamationer för att
förmå böndeme att vedersaka konung Kristiern och sluta sig till Sverige.
£nligt hvad Ture Jönsson sjelf berättar, skall allmogen dertill varit mycket
benägen. Emellertid drogo sig svenskarne redan vid midten af april tillbaka
igen. Hufvudsakliga vinsten af tåget var norra Bohuslän (Viken), der
Karlsborgs faste vid Aby fjorden togs och försågs med svensk höfvidsman. Bohus
var deremot fortfarande i danskarnes hand.
Tåget till Norge var ej till anda, innan Gustaf lät företaga ett nytt tåg
till Bleking, Skåne och Halland. Han uppmanades dertill ifrigt af biskop
Hans Brask, som ansåg att nu om någonsin skulle tillfallet begagnas att
vinna dessa för Sveriges krona så vigtiga provinser, som förut hört under
densamma och hvilkas inbyggare stodo Sverige så nära genom samma
tungomål och seder. Han uppletade de handlingar genom hvilka dessa landskap
på Magnus Erikssons tid kommit till Sverige och författade de kungörelser,
som under senare hälften af april utfärdades till deras inbyggare: allmoge,
adel och kapitel. Till anförare för företaget satte Gustaf Berent von Mehlen,
som också verkligen lyckades bli herre öfver Bleking. Utan tvifvel skulle
han under den förvirring som nu var rådande i Danmark lätt kunnat
be-mäktiga sig äfven Skåne och Halland, men han lät af skånska adelns
utskickade, Klaus Biide och Axel Ugerup, förmå sig att sluta stillestånd till
midsommarstiden. Då skulle möte emellan Sveriges, Danmarks och
hanse-städernas fullmäktige hållas i Åhus och der afgöras hvilket rike Skåne och
Halland skulle tillhöra. Hans Brask yttrade stort missnöje med von Mehlens
handlingssätt, ty »aldrig, sade han, hafva svenska män något fått af danska
med dagtingan». Och det visade sig att hans mening var grundad.
Skåningarne hyllade i juli konung Frederik, och mötet i Åhus kom aldrig till stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
