Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna åtgärd förmådde ej mer än andra stilla upproret. Gustaf Trolle
utfärdade, såsom af riksrådet och borgmästare och råd i Stockholm utsedd till
»höfvidsman i Sverige», en proklamation, hvari han lofvade glömska af hvad
som timat, kallade en riksdag att den 15 juli sammanträda i Stockholm för
att besluta om klagomålens afhjelpande och gaf löfte om tillsättande af redliga
inländska män till fogdar; biskop Otto sändes till Vesterås för att
underhandla med allmogen i Vestmanland och Dalarna; men allt förgäfves. Man
var tillräckligt van vid att löften som kommo ifrån det hållet betydde mindre
än intet för att sätta tro till dem, då de nu i nödens stund gåfvos. Med
Gustaf sjelf gjorde man på konung Kristierns egen befallning ett
försök, som var af den art, att ingen utom Didrik Slagheck ville lägga hand
dervid. Fru Kristina (Gyllenstjerna) och Gustafs moder fru Cecilia, som höllos
fangna i Stockholm, förmåddes genom löften om frihet och konungens nåd
att skrifva till Gustaf och bedja honom mot konungens löfte om fred och
vänskap afstå från resningen. Naturligtvis misslyckades försöket.
I slutet af augusti lemnade alla tre regeringsherrarne Stockholm och
begåfvo sig ned till Danmark, Didrik Slagheck med anledning af den
befallning som för länge sedan gifvits honom derom, de båda öfrige för att ej
lemna honom fältet fritt. Med dem följde förmodligen de förnäma svenska
qvinnor som hållits fångna i Stockholm, Gustafs moder och två hans systrar,
fru Kristina (Gyllenstjerna) m. fl. De anlände till Danmark kort innan konung
Kristiern återvändt ifrån en resa, som han i medlet af juni företagit till
Nederländerna för att möta kejsar Karl V. Orsakerna till denna resa må
hafva varit hvilka som helst; underligt förefaller det, att konung Kristiern
lemnade sitt rike, medan hans ställning i Sverige med hvarje dag blef allt
svårare, och säkert är, att hvad han derunder vann ej i någon mån uppvägde
hvad han förlorade. Gn vecka efter hans afresa stod Gustaf med sina skaror
utanför Stockholm, och då han återvände, var Gustaf allmänt utsedd till Sveriges
rikes föreståndare.
Början af Stockholms belägring var för Gustaf föga lyckosam. Ett utfall
af den danska besättningen dref svenskarne tillbaka till Rotebro, och äfven
der oroades de genom ständiga anfall. I ett af dessa läto de genom den raske
och fyndige Staffan Henriksson locka sig i ett bakhåll, der de ledo ett sådant
nederlag, att under tre veckors tid ingen svensk här var synlig utanför
Stockholm. Bättre lycka hade Gustaf i det inre af landet. Hel sin gar ne öfvergåfvo
vid denna tid sin afvaktande ställning, och vid medlet af juli fann Östergötlands
myndigaste man biskop Hans Brask, som lemnades utan understöd af
regeringen i Stockholm och hårdt ansattes af östgötabönderne, sin ställning så svår,
att han beslöt uppsäga Kristiern trohet och öfvergå till Gustaf. Denne såg
med glädje den ansedde mannen taga detta steg och beviljade honom de
vil-kor, han derför uppstälde. Den 25 juli träffades dem emellan en
öfverens-kommelse, hvarigenom biskopen förband sig att till den 15 augusti uppsäga
konung Kristiern trohet, hvaremot Gustaf, utom skydd åt kyrkan, hennes
personer och egendom, lofvade att utan biskopens samtycke ej göra dagtingan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
