Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringen, från borgmästare och råd i Stockholm, från landsorter som ännu
höllo sig till konungen, innehållande varningar för att låta af Gustaf
Eriksson och andra »skalkar» förleda sig till buller och oro, jemte förmaningar att
ej svika den ed som svurits konungen; löften om fred och ro, godt pris på
salt och humle o. s. v. under konungens regemente sparades ej, lika litet
hotelser om hårdt straff i händelse af fortsatt uppstudsighet. Men goda ord
beto på dalkarlame lika litet som onda. Ett af brefven var utfärdadt af
Gustaf Trolle, Erik Trolle och Knut Bengtsson (Sparre), »riksens råd i Sverige»,
hvilka erbjödo Gustaf fri lejd och lofvade att skaffa honom konungens nåd,
om han afstode från uppresningen. Då dalkarlame hörde det läsas, drefvo de
dermed spott och hån, sägande att riksens råd i Sverige vore nu ganska
tunt, efter det icke sträckte sig vidare än till tre män, de der ock föga dugde.
Bättre verkan tycktes regeringens förmaningar utöfva i
Hclsing-land. Samtidigt med Gustafs och dalkarlarnes bref anlände dit en
skrif-velse från erkebiskopen, som uppmanade
helsin-garne att hålla sin trohet mot konung
Kri-stiem, så att i den ena socknen gick budkafle,
att allmogen skulle komma tillhopa och höra
Gustaf Erikssons bref, i den andra, att den
skulle samlas och lyssna till erkebiskopens ord.
Så korsade brefven och uppmaningarna
hvarandra, och helsingarne blefvo villrådiga. Dock
tycktes erkebiskopens bref göra största verkan.
Gustaf beslöt då att pröfva hvad hans
personliga inflytande kunde uträtta. Han satte Peder
Svensson i Yibberbo till höfvidsman öfver sitt
folk i södra Dalarna och gick sjelf i början
af april till Helsingland med hälften af sin styrka, deribland 130 väl rustade
män i blanka harnesk. Han stämde allmogen sig till möte vid Norr al a
kungsgård. Här talade han till bönderne om konung Kristierns gudlösa regemente
och huruledes dalkarlame nu satt sig för att afvärja det förderf, som hotade
Sveriges land; han sporde dem till sist, om de ville söndra sig ifrån Dalarna
och bergslagen, eller om de ville vara en man med dem, såsom deras fäder
alltid tillförne varit. Men helsingarne funno saken betänklig och sade sig
icke nu kunna gifva slutligt svar, de bådo Gustaf denna gång lemna dem
rådrum; de ville se tiden an. Ett annat sinne lade Gestriklauds inbyggare
å daga. Staden Gefle svor genast Gustaf trohet, och fullmäktige från hvarje
socken i landskapet gjorde detsamma. Dagligen slöto sig dessutom adelsmän,
som flytt undan det danska väldet, till hans skaror, och med glada
förhoppningar vände Gustaf åter till Dalarna.
Medan Gustaf underhandlade med helsingar och gestrikar, hade danska
regeringen börjat pröfva andra medel att få bugt med dalkarlame än
bud och bref. I april bröt en här om 6000 man och bestående utom af
danskar äfven af tyskar, skottar och till och med fransmän upp ifrån Yesterås
15. Gustaf Erikäsons sigill före
tronbestigningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
