Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bär stolen som jag skall sitta på. En bär
min färglåda, en min ritbok och en vattnet, som
jag skall hava att måla med – och så bli vi en
lång, lång rad.
Och så slå vi oss ned allesammans i gräset.
Och då vilja de bli ritade, alla, den ena efter
den andra. Och på så sätt får jag så många små
gossar och flickor i min ritbok.
Men fast man har så mycket i sitt ritblock, hjälper
det en inte alls att göra en bok, om man inte
liksom får för sig, att det vill bli till en bok.
I början kanske det endast låtsas vilja bli till
en bok, mens edan, om man arbetar riktigt duktigt,
så kan det hända, att det till sist blir en
riktig bok.
Alldeles som det en gång var en pojke som
gjrode en häst av en träkubbe och några träribbor.
När han såg träkubben och träribborna, så fick
han en idé, att det skulle bli en bra häst.
Och så gjorde han en häst av kubben, med
huvud och bn av träribborna – och så låtades
han, att det var en riktig häst.
Och då blev det en riktig häst.
Men så var de en annan pojke som skröt och
skröt med att han kunde nog åka på hjul, han
också! Han menade väl på cykel, kan jag tro.
Och så tog han ett vanligt kärrhjul och skulle
åka på det!
Pang, där låg han!
Om det nu var, för att han skröt, eller för att
han inte hade gjort spg något besvär, hvad vet jag;
men på tok gick det.
Så är det med ritning och målning också!
Det går så rysligt ofta på tok!
Och pang, där ligger man!
Och ritningarna duga på sin höjd att tända en
brasa med.
Och då blir man allt bra ledsen.
Då får man lov att göra, som när man har
fått bakläxa i skolan, man får börja om igen och
om igen ända tills man vet alldeles bestämt, att
man inte kan få det bättre.
Sedan är det bokfarbror och hans boktryckare
som arbeta vidare på boken –
De fotografera ritnignarna och skilja af påe olika
plåtar det som skallv ara svart elelr blått eller rött
elelr gult. Och sedan trycka de bokbladen i de
stora maskinerna –
Och när bladen väl äro färdigtryckta, tar
bokbindaren hand om dem och binder ihop var bok
för sig.
Och när det är gjort, är boken färdig.
Jag minns mycket väl hur det var, när min
allra första bok skulle ut på trycket. Jag var så
rädd och så ängslig, att jag hela tiden gick och
önskade att tryckeriet skulle brinna – var natt låg
jag vaken och hoppades, att det var stor eldsvåda
på tryckeriet, så att alla mina böcker skulle brinna
upp, innan de blevo bundna och kommo ut i
bokhandeln.
Jag tänkte, att på det sättet skulle jag slippa
se dem mera och slippa skämmas för dem.
För ajg visste nog mer än väl, att de ej alls
voro ens hälften så bra som de borde ha varit, och
som jag trodde att de skulle bli den tiden, jag bara
tänkte att jag skulle göra en bok.
Ty tänka och låtsas göra en bok i tankarna
går väl an, men det är allt värre att verkligen
göra en.
"Nog går det an att säga tulipanarosa, men
gör ’na –."
Gagnef 1907. O. A–g.
 |
| Ill. O Ag[=Ottilia Adelborg] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
