- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
330

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kröken av vägen.
— Hon har ännu kvar rätt mycket av barnet i somliga
avseenden.
— Ja, men hon har mycket mer av kvinna i somliga
andra, svarade Marilla med en liten ansats av sin forna
skärpa.
Men skärpa var ej längre något utmärkande karaktärs-
drag för Marilla. När fru Lynde kom hem till gubben Tho-
mas den kvällen, sade hon:
- Du må tro mig eller ej - Marilla Cuthbert har bli-
vit mjuk . . .
Kvällen därpå gick Anne till den lilla kyrkogården för
att sätta friska blommor på Matthews grav och vattna den
skottska rosenbusken. Hon dröjde kvar, tills det började
skymma; hon njöt av ställets ro och fridfullhet, popplarnas
sus var som lågt, vänligt tal, och gräset kring gravarna växte
som det ville. När hon slutligen reste sig och vandrade utför
den långsträckta backen, som sluttade ned mot Mörka, speg-
lande vågen, hade solen gått ned, och Avonlea låg framför
henne i det dröjande återskenets genomskinliga klarhet.
Milda fläktar drogo förbi, mättande med sötma från klö-
vervallarna. Hemmens ljus började tändas och glindra fram
mellan lummiga trädkronor. Nedanför låg havet, förtonande i
purpurrött dis och med långa dyningar, som suckade och
brusto i snövitt skum. Himlen i väster glödde ännu i prakt-
fulla färger, och den lilla sjön speglade dem i milda och däm-
pade skiftningar. Annes hjärta blev vekt och varmt inför all
denna naturens skönhet.
Halvvägs utför sluttningen kom en lång yngling visslande
ut genom en grind invid den gamla Blytheska gården. Det
var Gilbert, och visslingen dog på hans läppar, när han kände
igen Anne. Han lyfte hövligt på mössan, men han skulle
ha gått tyst vidare, om icke Anne stannat och räckt fram
sin hand.
330

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free