Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya seminaristerna.
han ska slå sig på politik och komma in i parlamentet, men
fru Lynde säger, att på den banan har han ingen framtid, för
alla Sloanes ä’ hederligt folk, och de, som slå sig på politik
nu för tiden, ä’ bara skälmar och rackare...
— Vad tänker Gilbert Blythe bli? frågade Mariila, som
såg, att Anne slog upp sin franska läsebok.
— Jag har verkligen inte reda på, vad Gilbert Blythe
har för ärelystnad i livet — om han har någon alls, sade Anne
i spefull ton.
Det rådde nu öppet rivalskap mellan Gilbert och Anne.
Förut var det egentligen blott den ena parten, som i hemlig-
het sökte hindra den andra från att komma före, men nu fanns
det ej längre något tvivel om, att Gilbert var lika fast beslu-
ten att bli den främste i sin klass som Anne var. Men han
var en motståndare, värdig att upptaga kampen med. De an-
dra eleverna i klassen erkände tyst dessa bådas överlägsenhet,
och ingen drömde om att söka göra dem rangen stridig.
Sedan den dagen nere vid sjön, då Anne vägrat lyssna
till Gilberts bön om förlåtelse, hade denne, frånsett det nyss-
nämnda rivalskapet i klassen, aldrig låtsat om, att Anne fanns
till. Han pratade och skämtade med de andra flickorna, lå-
nade dem böcker, resonnerade med dem om läxor och lekar
och följde stundom en eller annan av dem hem från skolan.
Men Anne Shirley var luft för honom, och Anne märkte, att
detta icke var roligt. Det hjälpte föga, att hon med en knyck
på nacken sade till sig själv: vad bryr jag mig om det?
Djupt ned i sitt egensinniga lilla kvinnohjärta visste hon,
att hon brydde sig mycket därom och att om hon ännu en
gång fått sig erbjudet tillfället, när han satte henne i land
efter »räddningen», skulle hon svara honom helt annorlunda.
Med ens, till sin hemliga förtret, fann hon, att det gamla agg,
som hon burit mot honom var borta — borta, när hon tyckte,
att hon som bäst behövde det för att stålsätta sig mot den
- 265 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
