Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den straffade fåfängan.
nog i allmänhet var tvivel underkastad - i ett avseende höllo
hans försäkringar vad de lovat. Den bronsgröna färgen satt
i som berg och gick icke av mer än den ursprungliga röda
skulle ha gjort.
— O, Marilla, vad ska jag göra? skrek Anne storgra-
tande. - Det här överlever jag inte. Folk har nog glömt, hur
jag dummat mig vid andra tillfällen — när jag la’ smärtstil-
lande droppar i piggsvinstårtan och när jag bjöd Diana vin-
bärsvin och flög på fru Lynde ... Men detta komma de aldrig
att glömma. O, så Josie Pye ska skratta! Marilla, jag törs
aldrig visa mig för Josie Pye. O, jag är den olyckligaste
flicka på prins Edvards ö.
Annes olycka höll i under en hel vecka. Under denna
tid gick hon ingenstädes och tvättade och gnodde sitt arma
hår varenda dag. Diana var den enda, som blev invigd i den
dystra hemligheten, men hon lovade högtidligt att aldrig skvallra,
och detta sitt löfte höll hon obrottsligt. Vid slutet av veckan
sade Marilla i bestämd ton:
— Det tjänar till ingenting, Anne. Detta om någon är
färg som sitter i. . . Vi måste klippa av ditt hår, det kan inte
hjälpas. Du kan inte visa dig för folk och se ut så här.
Annes läppar darrade, men hon förstod, att Marilla hade
rätt. Med en smärtfylld suck gick hon och hämtade en sax.
— Var snäll och klipp av det genast, Marilla, så är det
gjort. Ack, jag känner, att mitt hjärta är krossat. . . Détta
var en sådan prosaisk olycka, det är inte en smula intiesse
eller romantik med den . . . Flickorna i böcker mista håiet i
svåra febrar eller sälja det för att få pengar till någon ädel
handling, och hade jag förlorat mitt hår på så sätt, skulle jag
inte ha sörjt hälften så mycket.. . Men det ligger ju alls
ingenting uppbyggligt i den tanken, att man är tvungen att
klippa av sig håret, därför att man färgat det i en gräslig färg ...
Jag kommer att gråta hela tiden, medan det klippes.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
