- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
185

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fantasien på avvägar.
nystrukna skolförkläden. Hon hängde dem över en stol och
satte sig ned med en liten suck. Hon hade haft sin svåra
huvudvärk den dagen, och fastän den nu tämligen gått om,
kände hon sig »utschasad och förbi», som hon uttryckte
sig. Anne såg på henne med sin klara blick full av del-
tagande.
- Jag önskar verkligen, att jag kunnat ha huvudvärken
i ert ställe, Marilla. Jag skulle med glädje ha uthärdat den
för er skull.
- Tack ska du ha, men du har ju gjort vad på dig an-
kommer genom att uträtta arbete och låta mig vila, sade Ma-
rilla. - Du tycks ha riktigt gått på i ullstrumporna och gjort
färre misstag än vanligt. Det förstås — inte hade du behövt
stärka Matthews näsdukar. Och de flesta människor, som
sätta in en paji ugnen föratt värma upp den till middagen,
ta nog ut denoch äta den, när den blivit varm, i stället för
att låta den stå kvar och brännas till en svart skorpa. Men
du har nu en gång för alla ditt sätt för dig.
Marillas svåra huvudvärk gjorde henne alltid en smula
»pepprad» till humöret.
- Åh, det var bra ledsamt, sade Anne ångerfullt. - Jag
tänkte aldrig på den pajen från det ögonblick jag satte honom
in i ugnen och tills nu — fastän jag nog tyckte, att det fat-
tades någonting på middagsbordet. . . När Marilla överlämnade
hushållsbestyren åt mig i morse, så föresatte jag mig riktigt
allvarsamt att hålla mina tankar samlade och inte »låtsa» nå-
gonting . .. Och allting gick så bra, ända tills jag satte in
pajen; då kom jag att tänka på pepparkakshuset och häxan
och barnen, som skjutsade henne långt in i ugnen ... Se n
glömde jag pajen.
Inte vet jag om, att jag har stärkt Matthews näsdukar!
Hela tiden jag strök, så försökte jag tänka ut ett namn på en
ny holme, som Diana och jag ha upptäckt längre uppåt bäc-
185

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free