Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne som räddande ängel.
- Nu spänner han för märren, och så far han till Car-
mody efter doktorn, sade Anne, som brådskande tog på sig
kofta och pälsmössa. - Det vet jag precist lika bra, som
om han sagt det med tydliga ord. Matthew och jag äro så-
dana besläktade själar... Jag kan läsa hans tankar, utan att
han behöver säga ett dugg.
— Jag tror inte han träffar någon doktor hemma, snyf-
tade Diana. — Jag vet, att doktor Blair for till stan, och jag
tror, att doktor Spencer skulle fara dit med. Mary Joe har
aldrig varit med om någon, som haft strypsjuka, och fru Lynde
är också bortrest. O, Anne!
— Gråt inte, Diana lilla, sade Anne uppmuntrande. —
Jag vet precis, hur man ska sköta strypsjuka. Du glömmer,
att fru Hammonds fick tvillingar tre gånger. När man är
barnflicka åt tre par tvillingar, samlar man minsann rätt myc-
ken erfarenhet... De fingo strypsjuka allihop i tur och ord-
ning. Vänta bara, så jag får ta flaskan med kräkrot — ni
kanske inte ha sådant pulver hemma. Det löser slemmet,
och så får hon svettas skönt. Kom, nu kila vi!
De båda små flickorna sprungo ut hand i hand och
skyndade längs De älskandes stig och tvärs över stubbåkern
nedanför, ty snön låg alltför djup för att de skulle kunna ta
den kortare skogsvägen. Anne var uppriktigt ledsen för lilla
Minnie Mays skull, men hon njöt dock av det romantiska i
denna brådskande vandring genom mörker och snö till en
liten hjälplös varelses sjukbädd ... Och det var ljuvt att få
dela denna romantik med en besläktad själ och sympatise-
rande hjärtevän.
Kvällen var klar och kall, svart ebenholts inne i skug-
gan och glittrande silver på de snötäckta sluttningarna —
stora stjärnor blinkade över de tysta vidderna, och här och
där avtecknade sig de mörka, spetsiga furorna med snöpud-
rade grenar, som rasslade för vinden. Anne tyckte det var
Montgomery, Anne på Grönkulla. 161 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
