Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tebjudning och dess följder.
hon genast igenkände som innehållande en rest av hennes
tre år gamla hemgjorda vinbärsvin, för vilket hon var ryktbar
i Avonlea, ehuru visst folk med strängare åskådningssätt, däri-
bland fru Barry, starkt ogillade det. Och i samma sekund
erinrade sig Marilla, att hon satt buteljen med hallonsaft ned
i källaren i stället för in i skåpet, som hon sagt till Anne.
Hon återvände till köket med vinbuteljen i handen. Hon
hade, trots allt, svårt att hålla sig för skratt.
— Anne, du har sannerligen en märkvärdig förmåga att
råka illa ut! Du gick och gav Diana vinbärsvin i stället för
hallonsaft. Kände du inte skillnaden själv?
- Jag smakade det aldrig, sade Anne, jag var så mätt
efter äpplena ... Jag tänkte det var saften. Och jag ville visa
mig riktigt. . . schangtil — så jag bjöd henne att ta om och
ta om. Rätt vad det var, så begynte hon må så illa och måste
gå hem. Fru Barry sa’ till fru Lynde, att hon var full som
— som en kaja... Hon bara skrattade fjolligt, när hennes
mamma frågade, vad som var med henne, och så gick hon
och lade sig och sov i många timmar. Hennes mamma kände
på hennes andedräkt, att hon druckit sprit. . . Och hela dan
i går hade hon sådan ryslig huvudvärk. Fru Barry är så ond,
och så har hon alldeles bestämt för sig, att jag gjorde det
med flit.
— Jag tycker hon borde ge sin egen fröken en skrapa
för att hon var så glupsk och drack tre glas av vad dei nu
månde vara, sade Marilla kort. — Av tre sådana där stoia
glas skulle hon ha fått kväljningar, även om det bara hade
varit hallonsaft. Nu får så’nt gott folk vatten på sin kvarn,
som alltid klandrat mig så mycket för att jag brygger vin-
bärsvin, fastän jag inte gjort något på tre år, alltsedan jag
■ fann, att pastorn inte gillade det. Den där buteljen har jag
gömt, för den händelse någon skulle behöva ta in lite mag-
droppar. Seså, barn lilla, gråt inte! Jag kan inte inse, att
Montgomery, Anne på Grönkulla. 145 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
