Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En storm i ett vattenglas.
där ljuset silade sig ned genom det klargröna lövverket. Den
kantades utmed hela sin längd av smärta unga björkar, vit-
stammiga och med smidiga grenar. Ormbunkar och stjärn-
blommor, liljekonvaljer och nattskattans skarlakansröda stånd
växte där i täta mängder, och luften var alltid full av en fin,
kryddaktig doft och av fåglarnas locktoner och skogsvindar-
nas sus i trädkronorna. Om man gick tyst — med Anne
och Diana hände det kanske en gång i månaden - kunde
det hända, att man såg en kanin skutta tvärs över stigen.
Nere i dalen mynnade stigen ut i stora landsvägen, och
se’n hade man bara kvar den granbevuxna backen upp till
skolan.
Avonleas skolhus var en vitrappad byggnad, låg i taket
och med breda fönster. Inomhus var den möblerad med so-
lida gammaldags pulpeter, som gingo att öppna och slå igen
och hade skivorna fullkarvade med tre generationer skolbarns
initialer och hieroglyfiska inskrifter. Skolhuset låg ett stycke
från vägen, och bakom det låg en skum furuskog och en
bäck, där alla barnen på morgonen satte ned sina mjölkflaskor
för att de skulle stå där och hålla sig friska och svala till den
tidiga middagstimmen.
Det var med många hemliga farhågor, som Marilla på
september månads första dag såg Anne vandra åstad till sko-
lan. Anne var en sådan konstig flicka. Hur skulle hon
komma överens med de andra barnen? Och hur i all värl-
den skulle hon bära sig åt för att hålla sin mun under skol-
timmarna?
Men allting gick bättre än Marilla vågat hoppas. Anne
kom hem på aftonen vid ett strålande lynne.
— Jag tror nog, att jag kommer att trivas i skolan, för-
kunnade hon. — Fast lärar’n är då både si och så. . . Hela
tiden så snurrar han på sina mustascher och tittar på Piissy
Andrews. Hon är ju vuxen, kantänka... Hon är sexton år
119 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
