Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes bekännelse.
— Nej, det syns nog, men den ska hon få nu, svarade
Marilla. , ’ . .. . ,
Repliken tystade Matthew, om den också e] övertygade
honom Middagen fick ett melankoliskt förlopp. Den ende,
som var vid gott humör, var Jerry Buote, drängpojken, och
Marilla upptog hans breda flin och muntra uppsyn som en
personlig förolämpning.
När disken var undanstökad, degen satt i det stora ler-
fatet till nästa dag och hönsen hade fått mat, kom Marilla att
tänka på, att hon märkt en liten reva i sin bästa svarta spets-
schal, när hon tog den av sig på måndagskvällen efter hem-
komsten från Skyddsföreningen. Den skulle hon minsann
sätta sig ned att laga.
Schalen låg i en kartong i hennes stora ekkista. När
Marilla tog upp den, föllo solstrålarna, som spelade in mellan
vildvinets täta rankor kring fönstret, på någonting, som satt
fast vid schalen - någonting, som glittrade och återkastade
ljuset från en mängd små slipade violetta ytor. Marilla grep
föremålet med en rovfågels rörelse. Det var ametistbroschen,
som med den lilla halva öglan, där nålen skulle ha fäste, hade
hakat sig fast vid en av spetsschalens vävda blommor.
- Nå, du store sankt Antonius, vad skall detta betyda?
utbrast Marilla i den ytterligaste häpnad. - Här är broschen,
hel och oskadad, och jag trodde den låg på bottnen av Bar-
rys göl. Vad i all världen menar flickan med att säga, att
hon har tagit den och tappat den? Jag tror sannerligen
Grönkulla är förhäxat. Nu minns jag, att när jag kom från
sammankomsten i måndags kväll, så lade jag schalen på by-
rån ett ögonblick. Se’n har väl broschen fastnat i den på
något sätt. Ja, jag säger då det! .. .
Marilla begav sig till östra gavelrummet med broschen i
handen. Anne hade gråtit sitt lystmäte och satt sorgsen vid
fönstret.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
