Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes bekännelse.
erkänna det av fruktan för straff. Det är rysligt att tänka sig,
att hon narras. Det är bra mycket värre än ett häftigt hu-
mör. Det ligger ändå en ohygglig känsla i, att man i sitt
eget hus har en person, som man inte kan lita på... Hyckla
och ljuga — det tycks hon kunna. Jag bedyrar, att jag är
mera ledsen över det än över broschen. Hade hon bara sagt
mig sanningen, skulle det hela inte grämt mig så mycket.
Marilla gick under aftonens lopp då och då åter in på
sitt rum och sökte efter broschen, dock utan resultat. En
kvällsvisit i östra gavelrummet hade lika liten effekt. Anne
förnekade fortfarande, att hon visste någonting om broschen,
men Marilla blev endast så mycket mera övertygad om, att
hon gjorde det.
Morgonen därpå berättade hon historien för Matthew.
Denne blev ledsen och bestört; han kunde ej genast förlora
tron på Anne, men han medgav, att skenet var emot henne.
— Är du säker på, att den inte har fallit ned bakom
byrån? var det enda han kunde hitta på att säga.
— Jag har flyttat byrån från väggen och haft ute lådorna
och tittat i varenda vrå, svarade Marilla med stor bestämdhet.
— Broschen är borta, och flickan har tagit den och ljugit till
på köpet. Det är sanningen, Matthew, och naken och ful är
den, men vi göra nog bäst i att se den i ansiktet.
— Nå, hur ska du nu bete dig? frågade Matthew
hjälplöst.
I hemlighet kände han sig tacksam över att det var Ma-
rilla och inte han, som hade att reda upp denna trassliga
härva. Han kände sig ej det minsta hågad att erbjuda sitt
bistånd.
— Hon får sitta kvar på rummet, tills hon bekänner,
sade Marilla kärvt, med tanken på det gynsamma resultat
denna metod medfört i ett föregående fall. — Så få vi se.
Vi kunde kanske hitta broschen, om hon bara ville säga, var
- 109 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
