Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
att se på båten, för vem kunde veta, när jag skulle få ett
sådant tillfälle igen ...
Åh, här ha vi ännu flera blommande körsbärsträd —
det var då en härlig ö, detta! Jag är så förfärligt glad, när
jag tänker på, att här ska jag få stanna. Jag har alltid hört
sägas, att prins Edvards ö var den vackraste plats i hela världen,
och ofta föreställde jag mig att jag bodde här, fast aldrig
kunde jag tro, att det skulle gå så väl ... Tänk, när ens lyck-
ligaste drömmar slå in — o! ... Men de här röda lands-
vägarna äro lustiga! När vi stego på tåget i Charlotte Town,
och de röda vägarna begynte flyga förbi, frågade jag fru
Spencer, vad det var, som gjorde dem röda, och hon sa’,
att det visste hon inte och jag skulle för Guds skull förskona
henne från flerafrågor ... Hon sa’ att jag hade visst redan
frågat henne omtusen ting ... Ja, det kan nog hända, men
hur får man reda på saker, om man inte gör några frågor?
Och vad är det, som gör landsvägarna röda?
— Sannerligen jag det vet, sade Matthew.
— Det är en av de saker, som ännu återstå för mig
att ta reda på. Är det inte gränslöst roligt att tänka på all-
ting, som finnes att närmare ta reda på? Det är sådant, som
gör, att jag känner mig så glad över att jag lever — världen
är så intressant ... Den skulle inte vara hälften så intressant,
om vi visste allting på förhand, säg? . .. Men jag kanske
pratar för mycket? Folk brukar alltid säga till mig, att jag
gör det. Ni kanske hellre ville, att jag sutte tyst? Då ska
ni bara säga ifrån. Jag kan tiga, när jag föresätter mig det,
fastän det är svårt ...
Matthew var själv mycket förundrad däråt, men han
hade verkligen roligt. Likt många tystlåtna människor tyckte
han om pratsamt folk, när de skötte om pratandet själva och
ej fordrade, att även han skulle lämna sitt bidrag till kon-
versationen. Men han hade aldrig väntat finna något nöje i
Montgomery, Anne på Grönkulla. 17 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
