Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anekdoter om Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla sin port väl tillsluten för alla obekanta; men
förklarade dock bestämdt att han, äfven utan detta
försigtighetsmått, vore tillräckligt skyddad af sina andar, hvilka
han äfven tillskref sin underbara räddning genom
värjans nedfallande från den mordiskt sinnade ynglingen.
2) Följande lilla historia talar ännu mera afgörande
för Svedenborgs tillit till sina öfverjordiska vänners
beskydd. En viss Strassburgare, som var en trovärdig
man och vän med Svedenborg, har berättat att då han
i Paris skaffat vår andeskådare en betjent, hade denne
sistnämnde för Strassburgaren ofta uttalat sina
bekymmer deröfver, att hans husbonde brukade låta sina
dörrar stå olåsta. Dessutom befarade betjenten, att om
någon stöld verkligen inträffade, — hvilket genom
Svedenborgs uraktlåtenhet ej gerna kunde undgås, — han
(betjenten) då skulle derföre beskyllas. Då detta en dag
berättades för Svedenborg, svarade han, med ett trankilt
småleende: ”Den stackars gossen må vara lugn: han vet ej
huru säkra väktare jag har vid mina dörrar.” Också fingo
dörrarne alltjemt stå olåsta, utan att det minsta förlorades.
3) En gång under det Svedenborg var i London,
fick han besök af en ung finsk magister, den sedermera
för sin utmärkta lärdom berömde professor Porthan i Åbo.
Denne, ehuru långt ifrån Svedenborgare, hade, dels af
nyfikenhet att få se den underlige mannen, dels af
erkänsam aktning för hans kunskaper och moralitet,
inställt sig i Svedenborgs förmak, der han af betjenten
blef tillsagd att vänta, emedan hans herre hade en
annan främmande hos sig. Porthan hade af tillfällighet
erhållit sin plats nära dörren till inre rummet, hvarest
han hörde att en liflig konversation hölls, som, under
gående fram och åter, emellanåt afbröts och af honom
uppfattades mindre sammanhängande. Han förnam dock
tydligt, att samtalet fördes på latin och angick Roms
antiqviteter, hvilket ämne högeligen intresserade honom.
Då han lyssnat en stund, blef han liksom underlig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
