- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
93

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vonen till hjelp och bortdrefvo alla nybyggarne,
hvar-efter Grytsjöljell aldrig vidare blifvit bebyggdt.

Den mest ansedde af de fördrifna Finnarne bette
Erik Khårronen. Han hade länge bergat sig
förträffligt och egde en hustru, »som var sä grann att hon
bar silkestoffsar i skorna.»

Havvusgubben siges för sitt besvär vi denna
expedition sedermera ha fätt ett lass hö ärligen af
Eks-häradsboerna.

Men Vild-Havvonens väldsambeter sträckte sig
icke blott till främmande personer, utan till och med
till hans egna anhöriga, af hvilka han siges ha bragt
sin egen hustru om lifvet i ett drankkar.

Slutligen fattade han äfven hat till den ena af
sina söner, Olof, hvilken allt emellanåt yttrade sin harm
öfver fadrens gudlösa lefverne. En gång, när de båda
supit nägot, sade Olle till gubben: »Mins ni, far, hvad
ni har i Kälkbergsbäcken? — Jag kan der visa er på
fem silfverskålar.» Han menade härmed intet annat än
fem hufvudskallar efter personer, dem Vild-Havvonen
sades ha mördat och derefter kastat i nyssnämnde bäck.

Detta yttrande både retade och förskräckte den
gamle röfvaren, och efter den betan gaf han sig ingen
ro förr än han lyckats öfvertala sin andre sou, Petter,
att taga lifvet af sin broder.

Petter var redan, på förhand uppretad på Olle
genom någon dem emellan uppkommen arfstvist, och blef
det sålunda omsider beslutadt, att den sednare vid
något tillfälle skulle mördas.

Ett sådant yppades också när bröderna en gång
voro ute och åkte i skogen vester om Barketorp. Då
de derunder anlände till den så kallade Femgrans- eller
Kottasuobackeo tilltalade Petter plötsligen sin bror
sålunda: »Inte’ ska’ vi här sitta som käringar och åka;
vi kan ja hoppa nr och gå?» Detta verkställdes ock;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free