Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 74. Sagan om Bängt i Balseheda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grep honom i sina starka klor, svingade sig åter upp och
var långt bortom skogsbrynet, innan ännu mor Maja i sin
förfäran hunnit med annat än att tappa både fisk och kniv
i backen.
Men nu började mor Maja förtvivlad ropa på fader
Jonas. Då denne fått veta olyckan, samlade han hastigt
ihop grannarna och begav sig med dem ut i skogen för
att försöka leta reda på sin pys. Men de funno intet spår
av varken örn eller pojke. Och fader Jonas och mor
Maja sörjde över det lilla livet, som de tänkte de aldrig
mera skulle få återse.
Högt uppe på en brant klippa, dit ingen människa
kunde klättra upp, låg örnboet. Dit svingade sig örnen
med sitt byte, och lade ned lille Bängt mitt ibland sina
gulnäbbade ungar, som pipande hälsade honom. Men
då örnungarna alldeles nyss förtärt en stor hare, voro de
för tillfället mätta och anföllo därför icke den lille pysen,
utan endast stirrade på honom med sina runda, blixtrande
ögon. Bängt hade alltid varit så glad åt djur, och när han
nu såg dessa fågelungar omkring sig, log han och sträckte
ut sin lilla hand och klappade dem på huvudena.
Örnungarna sågo först något förvånade ut, men så småningom
tycktes de finna det roligt att ha fått en lekkamrat, och
om en stund lekte de och Bängt som riktigt goda vänner
med varann. Och när kvällen kom, och örnpappa och
örnmamma satte sig på boets kant, kröp Bängt tillika med
sina nya vänner in under örnmammas varma fjädrar och
sov så lugnt och gott, som om han legat i sin egen säng.
När följande morgon de gamla örnarna kommo med
mat åt sina små, läto de även den lille nykomlingen få del
därav. Sålunda bodde Bängt i flera veckor uppe i
örnboet. En av örnungarna var det, som han i synnerhet blev
god vän med. Bängt kallade honom Kiki, och då han
ropade »Kiki!» begrep örnungen det strax.
Det började lida mot hösten, och örnungarnas fjädrar
hade vuxit ut så bra, att de nu skulle börja lära sig flyga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
