- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
115

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 35. Det flammande slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träsket, men klippor och stenar rasade ner och dämde
upp det. Och nu vore det ett jättearbete att åter öppna
väg för vattnet.»

Samma dag gick Erik under den tid, som han hade
till middagsrast, ned till träsket. Där sökte han upp
spåren av dess forna utflöde. Då han funnit det, begynte
han strax med en spade och ett spett arbeta på att få
bort de stenar och klippstycken, som stängde vattnets
väg.

Varje morgon, innan han började arbetet i sin
husbondes tjänst, och varje middagsrast gick sedan Erik
ned till träsket och arbetade en stund. Inte var det
mycket, som hanns med för var dag, men något var det
ju dock.

4.

Tio långa år gingo hän. Så kom till sist den dag,
då Erik med ett spett bände undan det sista klippstycket
av dem, som hämmat träskets utlopp. Och brusande,
forsande, bröt sig vattnet fram till havet.

Snart nog blev det tydligt, att de stygga
sjukdoms-vättarna, som bott i träsket, nu lämnat trakten. Man
begynte att se friska kinder och glada ögon i byn. Och
en dag sade en moder till Erik, att hon var lycklig att
tänka, att hennes lille son skulle få växa upp i en renare
luft än den, som blekt hennes egna kinder.

Det var aftonen av denna samma dag.

Erik stod och såg uppåt berget och tänkte på sina
gossårs dröm. Skulle han någonsin hinna ditupp och
finna feen Silverklar? Det tycktes föga troligt. Han fick
väl avstå från sin lyckodröm — fick vara glad åt att han
dock lyckats göra något, som var till gagn för de lidande
och betryckta.

Det var vid den tid på aftonen, då töckenskyarna,
vilka dolde bergets spets, plägade dela sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free